Tålamod och
passion. Det är nog så jag skulle beskriva hur det är att sälja ett hantverk. Det är många som har frågat hur jag gör mina ringar och när jag nu har märkt att det finns folk som tror att jag bara trycker dit några bokstäver, så kände jag att jag ville bjuda in er i min lilla smyckesverkstad så att ni kan se hur det går till. Skillnaden att skapa smycken av silverplätering och äkta silver är enorm. Många stämplar idag bokstäver på silverpläterade tags till halsband och då handlar det om att göra så lite skada på silverpläteringen som möjligt för att den ska hålla. När man arbetar med äkta silver blir processen lite av det omvända, vilket snart kommer att synas. Jag vill dock vara noga med att poängtera att jag har inte gått någon utbildning i silversmide och min process kan vara helt fel, men jag tycker att jag har hittat ett sätt för att skapa de ringar jag gillar.
Det börjar med att jag får en beställning ifrån
Signerat och sedan tar jag fram det silver och de metallstansar med bokstäver som jag behöver. I början satt jag själv och klippte ut lagom bitar i silverplåt, men nu har jag hittat en silveraffär som på en tiondel av tiden kan skära till dubbelt så många, så nu köper jag silverbitarna i rätt mått redan från början.
Det första jag gör är att stansa in de rätta bokstäverna i silvret. Det här är en ring med namnen Hilda & Nora som vi kommer att få följa. Det är lite knepigt att få bokstäverna raka, med jämna mellanrum och lika djupa och det har gått åt många spillbitar när det blivit fel. Självklart strävar jag efter att få dem så raka så möjligt men jag kan samtidigt tycka att just i den här delen kan det vara lite charmigt att de blir lite sneda. Jag hamrar med en vanlig hammare i en gjutjärnspanna som jag ställt på en handduk för att inte grannen ska bli arg. För säkerhets skull har jag även satt möbeltassar på hammaren så att det inte ska låta så mycket.
Efter stansningen är det dags att forma ringen och det gör jag genom att fila ner alla kanter. Det behövs inte formas så mycket, men det ska vara jämn med rundade hörn och den får inte kännas vass någonstans. Till min hjälp sätter jag fast den i ett skruvstäd och använder en fin-fin metall fil.
När kanterna är filade är det dags att förstöra silvret. Ja, det är praktiskt taget det man gör när man oxiderar det med frätande argentoxid. Det gör att silver svartnar helt och för att göra det med precision används tops. Här gäller det att få ned argentoxiden ordentligt i bokstäverna, men att samtidigt akta sig för de små reporna som kan finnas runt om. Oxideringen gör man för att bokstäverna ska markeras och synas och det vill man ju inte att reporna ska göra.
Slipningen är det mest tidskrävande i hela processen med att göra en ring. Med sandpapper av olika grovlek slipas hela ytan ner för att bli fin och slät. Första gången jag gjorde detta kändes det verkligen som om jag förstörde hela silvret då det blev en massa repor, men ju finare sandpapper man kommer till desto finare blir resultatet och när man kommer till 1000 så är silvret helt slätt. Genom att slipa åt olika håll med varje grovlek får man bort alla som ojämnheter som kan ha uppkommit under stansningen och filningen. Även det mesta av den överblivna oxideringen försvinner här.
Sedan rengörs ringen ordentligt med tvål och vatten för att få bort alla små sliprester. Nu ser det ur som på bilden med släta ytor, men lite oxidering kvar vid namnen. Vill man ha ringen i borstat silver kan man sluta slipprocessen här.
När ytan känns bra är det dags att slipa med vax. En sliptrissa sätts på en vanlig borr och man fångar upp det hårda vaxet innan man börjar slipa direkt på ringen. Sedan är det dags för en ny tvättning med tvål och vatten med noggrann torkning.
Tillsist är det dags för att få upp glansen med polering. Den hårda trissan byts ut mot en mjukare med ludd som man kör på det hårda poleringsvaxet innan man polerar silvret.
Efter poleringen ser man verkligen skillnaden på silvret och hela ringen skiner verkligen. Förhoppningsvis känns ringen fin, slät och jämn ut och det är dags att forma den.
Ja, ringen får ju inte sin runda omlott-form av sig själv så då är det dags att ta fram gummiklubban och sitt stålrör i fingerstorlek (som jag tror att hittade genom att skruva isär en lampfot hemma...). Sedan är det bara att forma och forma tills ringen känns lagom i storlek och rund i formen. Det som är så bra med omlott-modellen är att det är lätt att justera storleken genom att trycka ihop eller dra isär den.
Sedan är det bara att slutputsa den med en putsduk och cirka 2,5 h senare så är ringen är klar!
Så nu vet du att om du skulle få en sådan här ring av någon så ligger det mycket kärlek i den, inte bara ifrån den person som bestämt ett budskap eller en text just till dig, utan även ifrån mig som har tillverkat ringen. Eftersom det är ett hantverk så blir verkligen ingen ring likadan. Bokstäverna kanske har hamnat lite på sned eller ringen kanske blivit lite bucklig i formen, men det är ju ett tecken på att det är just handgjort! På frågan hur jag har tid och orkar att göra alla dessa ringar avslutar jag som jag inledde: Tålamod och passion.
Om du blev inspirerad att ge bort en ring till någon du tycker om eller köpa en present till dig själv så tycker jag att du ska göra det
här.
