Snabba och långsamma medier

Jag kommer ihåg när jag startade min blogg. Det var så häftigt att kunna skriva vad man vill och det var ett media som gick så snabbt att nå ut med. Bara ett knapptryck och sedan kunde vem som helst läsa vad man skrivit och se bilderna man lagt upp. Idag tycker jag att det känns hur långsamt som helst. Ett långsamt media. Jag måste tänka ut ett ämne, lägga ut texten om ämnet i fråga så att det känns relevant att läsa, ta ett snyggt foto som behöver läggas in i datorn, redigeras och laddas upp. Alldeles för många steg med andra ord.

Det går verkligen fort att byta perspektiv. Facebook gjorde att man började kommunicera med statusuppdateringar om vad man gör på dagarna, Twitter med 140 tecken om vad man tycker om saker och Instagram med ögonblicksbilder ifrån vardagen. Jag använder idag alla fyra medier (plus Pinterest för att samla inspiration) och just nu är det Instagram som jag använder mest frekvent. Sedan Juni kom har jag begränsat med tid, och det är det media som jag känner går snabbast och är mest intressant att följa. Man tar en bild med mobilen, skriver ett par ord om den och sedan är den uppe. En bild säger mer än en lycklig statusuppdatering. Bloggen får bli min plattform att fördjupa mig i saker och det ställe dit man går för att veta lite mer om det jag gör. Den kanske inte uppdateras lika ofta, men det finns mer på djupet att läsa.

Så för att ni trogna bloggläsare ska känna att det ändå händer något här på bloggen mellan uppdateringarna har jag lagt in en remsa till höger med de senaste bilderna från mitt Instagramkonto, som jag uppdaterar oftare. Där hittar man bilder från min vardag. Och om det är någon som vill följa mig direkt på Instagram har heter jag lina_nygren.

Lilla Juni har nu blivit 3 1/2 månad

Årets julkort

Att göra egna julkort är något jag kan längta efter redan tidigt på hösten. Jag gillar ju julen och att få göra nära och kära glada med julkort, omtanke och julklappar. Den enda avgörande ingrediensen för om det ska kännas roligt på riktigt eller bara stressigt och jobbigt med julens alla traditioner är tid. Har jag tid att sitta och klura på riktigt, riktigt bra julklappar till var och en, julkort, julgodis, pynt osv, gärna över en kopp glögg, så tycker jag att det är SÅ mysigt. Men tar jag mig inte tiden utan kommer på allt i sista sekunden och springer in och ut i affärer och panik-köper julklappar så faller all mening.

Ett sätt för mig att hitta de rätta mentala förberedelserna är att göra egna, handgjorda julkort till nära och kära. Det blir då att jag sitter och tänker på dem lite extra medan jag tillverkar deras kort och jag får känna att jag är glad att jag har så många fina vänner. I år tror jag att vi slog rekord i antal skickade julkort, men jag tog mig den tid det behövdes. I år blev det ganska enkla julkort med flera olika juliga papper.  

Årets julkort

Jag började med att stansa ut hjärtan i kartong som jag sedan målade in med vit crackle paint. Det är en färg som spricker när den torkar och ger en gammeldags känsla. Sedan klippte jag ut olika bitar i matchande julpapper som jag rullade ihop och fäste på kortet. En kanelstång fick också följa med som ger en julig doft till kortet. Tillsist embossade jag texten, klippte ut en tag och knöt runt kanelstången. Klart! Enkelt och kortet fick djup och en hälrig 3D-effekt.

Mina handgjorda julkort

God jul önskar jag alla mina läsare!

Julgranskulor och glödlampor i glasskål

Nej, det blir ingen gran för oss i år. Vi kommer inte spendera julen hemma i år, så det känns onödigt att skaffa en. Men vad gör man då när man ändå har hittat en massa fina julgranskulor som man vill ha. Jo, man köper dem såklart och varför inte lägga dem i en fin skål och ställa fram dem som julpynt. Vi har satsat på svala färger i år så de här fina kulorna passar in perfekt hemma.

Julgranskulor i skål

Julgranskulorna står framför min nyaste installation här hemma. Det är en glascylinder med glödlampor i. Jag vet inte, men jag tycker den numera gamla modellen av klara glödlampor är väldigt fina och fina saker vill man ju visa upp, så självklart få även de en plats i blickfånget.

Glascylinder med glödlampor

En Junidag mitt i november!

Och så kom hon då till oss, vår lilla Juni!

Lill-handen

Den 20 november, tre dagar för tidigt valde vår älskade lilla Juni att komma till världen. 3580 gram tung och 49 cm lång. Vi hade en jättebra förlossningsupplevelse och alla mår nu bra och njuter av varandra.

Första blicken och bedömningen av sina föräldrar

Jag vill också passa på att säga att detta inte påverkar lagda beställningar eller andra åtaganden. Trots att hon valde att komma tidigare än beräknat har jag förberett bröllopsserierna och andra kort- och smyckesbeställningar. Däremot kanske responstiden på era mail ökar något under de närmaste dagarna, då jag inte alltid hinner svara direkt. Men jag läser alla mail och återkommer till er så snart jag kan, eller om det skulle vara något som brådskar. Hör ni inget, går allt enligt plan, med andra ord! =)

Återkommer när jag kommit ut ur bebisbubblan!

Sommarminnen från Gotland

Min genomgång av semesterfoton fortsätter och nu har jag hunnit gå igenom alla foton ifrån vår underbara vecka på Gotland. Vi skulle på bröllop där i slutet av juli och istället för att bara åka dit över natten så bestämde vi oss för att vara kvar under veckan efter. Vi har ju vart i Visby flera gånger, men det här blev första gången som vi hade bilen med oss och där vi hade tid att utforska hela ön.

Vi hittade ett boende som kändes strategiskt bra, i princip mitten på ön, och därifrån gjorde vi sedan dagsutflykter över hela ön. Vi åkte till östkusten för att njuta av sol, bad och lugnet. En dag bilade vi ner till sydspetsen för att kolla in raukar och annorlunda sevärdheter. Vi åkte längs kustvägen på västsidan en annan dag för att uppleva fantastisk barrskog, fiskestugor och hav för att sedan landa på den stora sandstranden i Tofta. En dag spenderades i Visby och självklart åkte vi även över till Fårö för att njuta av den fantastiska naturen där.

Foton från Fårö

Vi hade en fantastisk resa på många sätt. Det var så mysigt att bara vara vi. Vi tog en karta över Gotland och såg till att åka och besöka så många sevärdheter som möjligt. Vi tog det lugnt, stannade när vi hittade något spännande, gick på loppisar, körde vilse och hade inte så mycket tider att passa. Allt detta gjorde att vi fick uppleva många härliga stunder, nya platser och vi hade många givande samtal där vi pratade om vad som väntar oss i den nya föräldrarollen och både hur vi önskade att det skulle bli och vad vi är rädda för.

Andra härliga minnen från ön

Inredning av förrådet

I helgen har vi pysslat med stort och smått och det känns så här på söndag kväll som om vi hunnit med en hel del. Vi har shoppat grejer till lilltjejen, vart på Fotografiska och lunchat med härliga vänner, jag har gjort två set med bröllopsinbjudningar som nu är klara att skicka iväg, virkat lite och jag har tillverkat en hel del beställningar på Änglaklockor, smycken, kort och en nyckelring. Och inte minst, vi har även avslutat vårt förrådsprojekt.

Förra helgen var min familj här och hälsade på och de hjälpte oss att påbörja bygget av vårt förråd. Förrådet som avslutar carporten kom ganska primitivt när vi köpte huset. De hade lagt in riktigt betonggolv, men sen var det bara reglar i väggar och tak. Efter en vinter visade det sig att vi kommer att kunna ha något alls därinne eftersom det fryser och blir fuktigt. Vi behöver inget varmförråd, men vi vill kunna förvara barnvagnar, stolsdynor och andra saker därinne utan att vara oroliga för att det inte kommer att klara vintern. Så vi bestämde oss för att isolera, sätta upp innerväggar och ett rejält hyllsystem som ordentlig förvaring.

Vårt osexiga och stökiga förråd före

Tyvärr visade det sig att inga reglar satt med likadant mellanrum så varje isoleringsbit och varje innervägg var tvungen att bli formanpassade för att passa in. Men men, vi gav inte upp, men det var tur att vi hade hjälp så att vi hela tiden kom framåt. Likadant var det i taket, men även det gick bra tillslut.

Tillslut blev det dags att måla allt vitt och igår var vi och köpte lister som vi satte upp och idag var vi klara för att sätta upp hyllorna och sätta in allt igen. Vi ska köpa fler backar och boxar att ha sakerna i så det blir ännu mindre rörigt, men det var så skönt att se alla verktyg ha sin plats och att hyllorna svalde mycket mer än vi vågat hoppats på. Nu ska vi bara montera in ett element som sätts på när innetemperaturen börjar närma sig noll grader, så det alltid är plusgrader där inne. Visst blev det skillnad?

Vårt vita, organiserade förråd efteråt

Sommarminnen från Bohuslän

Idag har det vart en grå, mörk och kall dag. Och vad passar då inte bättre än att gå igenom semesterbilderna ifrån sommaren? Snacka om att få sommarkänslan tillbaka igen! Vi hade en fantastiskt skön sommar med en hel del resor inom landets gränser.

Vi började med en campingvecka tillsammans med familjen till Bohuslän. De tog sin husvagn och vi hyrde campingstuga. Smögen blev vår utgångspunkt och sedan besökte olika platser varje dag. Grebbestad, Hunnebostrand, Hållö, Fjällbacka, Kungshamn och Göteborg besöktes under veckan och vi hade faktiskt för det mest fantastiskt bra väder. Jag älskar verkligen västkusten. Det är så fantastiskt vackert. Det blev bad ifrån både klippor och bryggor och som sig bör åts det upp många kilo skaldjur och åtskilliga grillmiddagar. En härlig start på semestern! En veckas avkoppling med familjen.

Bilder från veckan i Bohuslän

Gravidbilder

Ok, jag ger mig! :) Jag får flera önskemål om att visa upp magen, och trots att jag egentligen inte är så pigg på det, så kan jag idag tänka mig att lägga upp ett par bilder, man bara för att min man är en så duktig fotograf. Så här kommer en liten graviduppdatering:

Jag är numera inne i v.31, vilket betyder att jag i runda slängar har 9 veckor kvar av min första graviditet. Jag mår fortfarande fantastiskt bra. Varken värk eller trötthet. Nästan så jag bara väntar på att vakna upp en dag och få alla krämpor samtidigt. Men jag försöker ta en dag i taget och njuta av varje dag jag är pigg och glad.

Vår lilla tjej verkar pigg och glad. Hon är väldigt aktiv och både sparkar och rör sig väldigt mycket hela dagarna och eftersom hon verkar ha placerat sig liggande snett framåt, så känner jag minsta rörelse, vilket är ganska mysigt.

Jag trivs väl ganska bra som gravid, även om det börjar bli ganska tungt nu. Jag gillar magen, jag tycker det är mysigt att alltid vara två och jag tycker att det är riktigt härligt att planera och fixa inför att den nya familjemedlemmen ska få ta plats i vår familj. Men samtidigt ska det bli skönt att bli av med tyngden, att kunna få köpa snygga kläder och gå i klackar, att ta ett glas vin när man vill och börja träna ordentligt igen. Lite både och med andra ord. Men mest längtar jag efter lill-tjejen och att få se vem hon är och hur hon kommer att vilja leva sitt liv.

I helgen kände vi att det var hög tid att dokumentera magen. Så Robban plockade fram kameran och vi gick ut på baksidan i lagom tid att solen var på väg ner. Idag har han hunnit redigera några bilder, så bara för att jag tycker att han är så duktig, så visar jag upp ett par som jag fått idag.

Gravidbilder från v.31

Gravidcollage, v.31

Fantastiskt vackert bröllop på Gotland

En av semesterns höjdpunkter för mig var solklart bröllopet på Gotland. Jag gillar ju alla bröllop, men det kändes som om det var något speciellt med detta. Kanske var det att vigselplatsen påminde så om våran? Eller det oerhört vackra brudparet? Var det den otroligt duktiga vigselförrättaren som gjorde att jag kom i riktigt bröllops-mode? Eller all den generositet som brudparet bjöd på? Ja, antagligen var det väl helheten som gjorde detta bröllop så minnesvärt för mig. Vigseln hölls vid ett fiskeläge på östra sidan av Gotland och middagen inne i Ljugarn. Och kolla in hur snygga brudparet var!

Foto: Robert Nygren

Sommarfavoriter: Jordgubbar!

När jag haft några veckors semester får jag alltid sådan lust att safta och sylta. Jag vet inte vad det är med mig, men det slår verkligen aldrig fel. Jag vill baka, laga mat och frysa in, plocka svamp o bär och baka bröd i massor. Jag får en kreativ knäpp helt enkelt. Så mitt i högsommarvärmen blev det så dags för oss att bege oss till en jordgubbsodling för att plocka och äta så mycket vi orkade.

En liten del av vår totala skörd med jordgubbar

Vi plockade sorterna Corona och Polka som var så otroligt söta och goda. När man åt dem så önskade man bara att man skulle kunna få äta så goda jordgubbar hela året och inte bara under en månad. Så då bestämde vi oss för att plocka riktigt mycket för att kunna njuta av jordgubbarna under året. Och vad gjorde vi med de goda gubbarna då? Jo, det räckte som tur var till flera olika saker:

Jordgubbssylt

Hemmagjord jordgubbssylt är ju ett måste när man plockar jordgubbar. Det räcker länge, får en fantastisk äkta smak av jordgubbarna, är utan en massa E-ämnen och annat konstgjort skit, det är enkelt att göra och man får själv bestämma hur söt man vill ha sylten. Perfekt att ha en i kylen och några i frysen att ta fram allteftersom.

 

Jordgubbssaft

Jag hade aldrig gjort saft innan jag gjorde denna, men jag kommer verkligen att göra det igen. Oj, vilken skillnad det blev mot köpesaft! Bara man tar av korken känner man en fantastisk doft av färska jordgubbar. Och den blev väldigt koncentrerad, så den räcker länge. Varför inte hälla upp på mindre flaskor och ge bort till någon du tycker om.

Jordgubbskräm

Jag har älskat kräm som mellanmål sedan jag var liten, så självklart ville jag testa att göra min egen. Mannen var lite skeptisk, men även han erkände att det blev en succé när vi väl fick provsmaka den. Det smakade i princip som mosade jordgubbar, så mycket smak var det i den och du bestämmer själv hur tjock du vill ha den genom att anpassa mängden potatismjöl. Testa!

Styckfrysta jordgubbar

Efter allt saftande och syltande hade vi faktiskt ett gäng jordgubbar kvar. Jag, som köper och äter frysta bär nästan varje morgon i filen, blev jätteglad för jag ville ha några frysta gubbar att kunna ta fram under hösten. Jag köper väldigt sällan frysta jordgubbar för jag tycket de blir så geggiga och saggiga när man tinar upp dem igen. Men mamma tipsade om att styckfrysa dem för att konservera konsistensen. Jag rensade dem och delade dem för att sedan hälla ut dem på en plåt och sockrade dem lätt. Plåten åkte sedan in i frysen och när de var hårda hällde jag upp dem i burkar och portionspåsar. Det funkade fantastiskt bra! Nu äter jag söta och hårda jordgubbar varje dag, vilket är en riktig vardagslyx, måste jag säga.

Så årets jordgubbsplock blev riktigt lyckat! Och ni vet väl att jordgubbar klassas som ett superbär eftersom det är proppfyllt med antioxidanter, vitaminer och bra ämnen. Så ät på!

Plötsligt händer det!

Är det inte dags för ett nytt inlägg snart? Om det finns någon kvar därute som fortfarande kommer ihåg adressen hit så förstår jag att den frågan dykt upp ett par gånger sedan förra inlägget. Jag lovade mig själv att aldrig blogga i tvång, den stunden det inte var kul längre så skulle jag lägga ner det en stund. Och det var väl kanske det som hände, tillsammans med en massa andra omständigheter. Laddaren till min kamera försvann, vilket gjorde det jättetråkigt att blogga utan bilder, jag fick enormt mycket beställningar på smycket och bröllopsserier, jag tappade sugen på att vara kreativ och pyssla, jag fick ett nytt jobb som krävde uppmärksamhet. Och sist men inte minst detta:

Om allt går enligt plan så väntar vi en liten flicka i slutet på november! Det är vårt första barn och självklart har det tagit det mesta av mitt fokus de senaste månaderna. Jag var väldigt trött i början, men annars mår jag oförskämt bra just nu och längtar efter att denna lilla tjej ska komma till oss.

Så många olika omständigheter bidrog till bloggtorka. Men har jag inte gjort något kreativt alls under våren och sommaren? Jo, massor! Beställningarna på kort, smycken, böcker och bröllopsserier har rasat in under tiden så jag har haft mycket att göra, även om det kanske inte vart så mycket nytt.

Men det tänkte jag att det skulle bli ändring på nu! Efter en välbehövlig semester känner jag ett större sug än någonsin att både få utlopp för kreativitet och för att blogga! Och jag kan lova att detta inte kommer att bli en mamma-blogg där jag bara visar upp bilder på magar och bebisar hela tiden. Däremot kanske det kan bli en del bebis-relaterade kreativa alster, men men, jag hoppas kunna inspirera er ändå.

Känns skönt att vara tillbaka! Och jag kan börja med att slänga ut en fråga till er direkt: Vad vill se i bloggen? Vad letar du efter för inspiration? Tipsa mig gärna med en kommentar, så kommer de bästa idéerna belönas!

Nåt kul på gång...

Det känns som om det är nåt kul på gång... 

Vemodigt på Säro

Mitt arbete har tagit mig till vackra Säro. Här sitter jag nu på mitt hotellrum och tittar ut på havet. Känner mig lite vemodig. Anledningen är fantastiska Loreen. Hennes akustiska version av My heart is refusing me har gått på repeat på datorn en lång stund nu. Går ut på balkongen i mörkret och blåsten och tittar på vattnet, men hör fortfarande musiken. Hon sjunger denna text med en sådan fantastisk närvaro att mina egna känslor har väckts till liv.

Känslan av att huvudet vill en sak och hjärtat något annat. När det känns fel i hela kroppen. Total hjälplöshet. Svagheten i att blivit förnedrad men vill ändå tillbaka. Ett krossat hjärta. Panikgråt. Vilsenhet. Hög puls. Brutna löften. Total avsaknad av stolthet. Förnedring. Bara för att bli älskad. För att bli sedd.
Och min kropp kommer ihåg. Trots att det nu var väldigt längesen jag upplevde detta, känner jag samma starka känslor just nu. I hjärtat, i andningen, i pulsen, i magen. Det sitter kvar som små ärr i mig som påminner mig om livet. Men idag är jag ändå lugn. För idag kan jag välja att släppa fram dem. Och jag kan se nya saker i situationerna med den erfarenhet jag har idag.

Men visst har jag vart där på botten. Jag har upplevt allt. Flera gånger dessutom. Bönat och bett efter kärlek. Och för att bli sedd. Jag inser nu att det inte är så ofta som jag tar mig tid och tänker tillbaka på sådant som har smärtat något så oerhört. Jag kanske är rädd att jag ska få uppleva det igen. Eller rädd för att bli påmind om hur svag jag var och hur illa jag lät andra behandla mig. Men idag vet jag bättre.

Jag tycker inte synd om mig själv, jag är inte lagd åt det hållet. Men jag kan tycka synd om den lilla tjej jag var då. Som inte visste bättre och som inte förstod hur fin och stark hon var. Men hon gjorde så gott hon kunde. Och det måste få vara ok. Ju mer jag tänker på alla gånger mitt hjärta krossats, desto starkare.känner jag mig. Och jag känner mig glad. Stark för jag har tagit mig igenom mycket skit, lärt mig av det och gått vidare. Glad för att jag har fortsatt älska och aldrig gett upp att våga känna efter. Jag känner mig också tacksam. Tacksam för att alla mina tidigare val har lett mig dit jag är idag och idag är jag fantastiskt lycklig.

För är det inte det livet handlar om? Att känna. Från den största glädje till djupaste sorg. Allt är lika fint och något vi växer av. Jag kunde ju faktiskt idag valt att stänga av låten efter första lyssningen då jag började känna en klump i bröstet. Men idag valde jag att låta kroppen bearbeta det som behövdes och jag fick en stund för mig själv att tänka på allt jag lärt mig i mina tyngsta stunder i livet. Och jag fick nya insikter om mig själv. För det vore ju både dumt och onödigt att gå igenom all skit utan att lära sig något av det.

Här kommer låten som skapade detta tunga inlägg. Har du 4 minuter över tycker jag att du ska klicka på play och njuta:

En stor källa till inspiration

Tänkte bara rekommendera er som ännu inte börjat använda Pinterest.com att göra det. Det är en ny social plattform där man skapar bildmappar, fyller med bilder och delar med sig till varandra. En fantastisk källa till inspiration med andra ord! Där fyller jag ständigt på med bilder på saker jag gjort och bilder som inspirerar mig. Vill ni hitta och följa mig där klickar ni bara här. Här kommer några gamla och nya inspirationsbilder som jag la till i helgen. De är ifrån Day Home och Tine K. Älskar färgerna, känslan och strukturerna.

Konsten att njuta

Hur mycket njuter du i ditt liv? Att tillåta sig njuta kan vara en av de viktigaste nycklarna till att leva ett lyckligt liv. Det fick jag lära mig förra helgen när jag och Robban testade Chokladyoga. Efter ett tufft yogapass som var både utmanande, lugnande och stärkande på samma gång, var sinnesnärvaron total. Då kom chokladpralinerna. Snacka om att sätta spinn på belöningssystemet!

Det var en kul kombination och instruktören Elisabeth hade satt samman ett pass som passade både mig och Robban. Vi tränar en hel del båda två, men oftast bara muskelträning. Inte så mycket rörlighet, stabilitet och smidighet, så här fick vi en bra kompletterande pass. Jag hade bara provat på yoga en gång tidigare, men jag blev verkligen positivt överraskad. Kan verkligen rekommenderas om man vill hitta på något mysigt, njutningsfullt och hälsosamt med sina vänner.

Kreativitetsplanering

Denna helg har jag äntligen tagit mig tid för lite kreativitet. Jag har haft en hel del beställningar att tillverka, en bröllopsinbjudningar att färdigställa och en hel del nya idéer har äntligen börjat ta fart. Några av dem kan till och med bli verklighet inom kort.

Så har även en kreativ plan tagits fram. Är det något jag är duktig på så är det att sätta upp målsättningar för mig själv och en plan för hur jag ska ta mig dit. Detta är något jag gör på de flesta delar i mitt liv, men jag har aldrig gjort det för mitt skapande. Det känns som om kreativitet är något man inte ska planera eller sätta upp mål för, men jag har börjat tänka om. Det var längesen jag satt nästan en hel dag och bara var kreativ, som jag gjort idag. Och jag tror att det beror på att jag inte prioriterar det. För jag vet ju inte riktigt var det kommer att leda. Bestämmer jag mig å andra sidan för vad jag vill göra och när, så tror jag att det kommer bli mer gjort helt enkelt. Så jag har tagit fram en kreativ planering fram till sommaren. Så får vi väl se om det hjälper.

Här är något av det jag har jobbat med i helgen. Bröllopsinbjudningarna visar jag upp senare, efter det att jag vet att de är utskickade till de inbjudna.

Ett kort till en vän som var i behov av en kram

Hjärtformad Änglaklocka med budskap och vita pärlor

 Ytterligare en Änglaklocka med budskap

Det kom ett brev...

... som väckte min lust till bloggen till liv igen. Igår fick jag världens gulligaste mail av en tjej som fullkomligt älskade min bröllopsblogg. Hon beskrev hur hon lusläste den inför sitt stundande bröllop och hur mycket inspiration och tips hon fått. Ja, hon kallade mig till och med sin egen wedding planner! =)

Efter ett sånt mail kan man bara inte låta bli att gå in och kika igen här på bloggen. Ni är många som varje dag går in och kollar om jag har uppdaterat, och oj vad besvikna ni måste blivit många gånger. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till mitt försvar. Jag har bara inte haft tid. Och när jag har haft tid så har jag inte haft lust att blogga. Så istället för att komma med stora ursäkter och löften inför framtiden så medger jag att jag vart skitkass men kan samtidigt konstatera att det är kul att vara tillbaka igen.

Jag hoppas att ni fick ett bra slut på förra året och en fantastisk start på det nya. Det har jag med fått. Veckan mellan jul och nyår spenderades främst i ryggläge och främst med två aktiviteter. Antingen har jag inte gjort något (spelat tv-spel) eller så har jag landat i mig själv och funderat på framtiden. Det har vart oerhört härligt och nu känner jag mig grundad, lugn och nyfiken på det nya året. Om någon annan känner ett behov av att pausa en stund ifrån livet för att reflektera och fundera lite, så kan jag verkligen rekommendera floating som ett alternativ för lugn och ro.

Jag känner mig hoppfull om det nya året och därför inleder jag det nya året med en av mina favoritcitat av fantastiska Marianne Williamson. Här hittar jag styrka när jag behöver:

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. 

Det vi fruktar mest är att vi har omätliga krafter. 

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. 

Vi frågar oss, vem är jag att vara briljant, underbar, begåvad och fantastisk? 

Men hur skulle du kunna vara något annat? 

Du är ett av Guds barn. 

Världen är inte behjälpt av att du låtsas vara obetydlig. 

Det finns inget upplyst i att krympa så att andra människor i din närhet slipper känna sig osäkra. 

Vi är skapta för att briljera, så som barn gör. 

Vi är födda för att förverkliga den Guds härlighet som finns inom oss.

 Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla. 

Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. 

När vi har frigjorts från vår egen rädsla, 

frigör vår närvaro automatiskt andra. 

Back to the 80's

Trots att helgen som gick innebar oväntade tråkigheter, så fanns det även roliga inslag. Som Helenas 80-tals fest till exempel. Att ha temafest innebär alltid att isen bryts mycket tidigare och så klart  även denna gång. Att få återuppliva 80-talet igen väckte både härliga och hemska minnen till liv. Det blev asgarv så fort någon kom innanför dörren och med en playlist med 80-tals musik var dansgolvet fyllt innan vi ens satt oss till bords.

Jodå, det är han som kallas Snygg-Robban... 

Det var riktigt kul att gå igenom hela klädprocessen. Vi antog att de flesta skulle komma med benvärmare, pastellfärger och som coola pudelrockare. Vi ville göra något annorlunda. Vi ville hylla det lite töntiga 80-talet och det otroligt fula. Det var ju för mycket av allt. Mönster och färger till exempel. Så därifrån hämtade jag min outfit.

Robbans kläder... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. =) Han fick låna en underbar peruk av en kompis och det var vä ldär någonstans det gick utför...  Jag och lillasyster åkte till Gengåvan för att fynda. Och OJ vad vi fyndade! =) Visst blev han fin? Som grädde på moset lyckades han också att få in de där underbara nördiga dansstegen under kvällen som gjorde att alla vek sig av skratt. Det blev en otroligt rolig kväll.

Back to the 80's

Livets gång

Helgen som gick bjöd på oväntade händelser. Vi var hemma i Karlstad och hälsade på och under fredagsnatten ringde min mormor hem till mamma flera gånger under natten. Väldigt olikt henne. Hon var orolig, såg folk i lägenheten och pratade osammanhängande. Hon har under några veckors tid sagt att hon ibland ser oss barnbarn i sin lägenhet, när vi inte är där. Hon säger att hon brukar prata med oss, men när vi inte svarar så förstår hon att vi inte är där på riktigt. Men när hon i fredags natt ringde flera gånger under natten gjorde hon oss riktigt oroliga. Så jag, mamma och min lillasyster åkte dit på lördag morgon för att se hur det var med henne. 

Min mormor är en riktigt pigg och fräsch 82-åring som är ute och går promenader varje dag och går även på gympa två gånger i veckan. Hon har aldrig vart inlagd på sjukhus tidigare. Så när hon släppte in oss på lördagsmorgonen kändes det väldigt olustigt när hon pratade osammanhängande och pekade på soffan och pratade med folk som inte var där. Vi ringde i hemlighet till rådgivningen för att höra hur vi skulle gå tillväga och fick beskedet att vi skulle ta henne till akuten så snart vi kunde. Det kunde vara en hjärnblödning, demens eller en urinvägsinfektion som orsakat förvirringen och hallucinationerna.

Att få mormor att åka till sjukhuset var inte enkelt. Hon vägrade helt enkelt. Men jag hade bestämt mig att inte lämna lägenheten utan henne och tänkte att detta må vara jobbigt, men det kan vara ett av de viktigaste beslut jag fattat. Mormor blev jättearg och skällde på oss. Så har jag aldrig sett henne och det var riktigt jobbigt att gå emot henne och mer eller mindre tvinga med henne ut i bilen. Men tillslut lyckades vi och det kändes så skönt.

Väl på akuten undersökte de henne och det visade sig att hon hade skyhögt blodtryck - 240 i övertryck och hon svarade dåligt på kommandon från läkaren. De la in henne direkt för vidare tester och observation. Nu, efter många tester, kan man se att hon har haft en hjärnblödning och nu har blodtrycket lagt sig. Hon börjar också antagligen att bli dement. Nu ska hon få en egen vårdplan och hemtjänst och det känns skönt att veta att vi gjorde rätt som tvingade dit henne.

Men det känns ändå tungt i hjärtat. Hon är fortfarande inlagd på sjukhuset och trivs inte alls där. Hon ser en massa otrevliga syner, sover inte på nätterna, rymmer därifrån och är nog allmänt rädd, orolig och otrygg. Det känns inte kul alls, men det är väl bara att hoppas på att det kommer att bli bättre när läkarna hittar rätt medicinering och hon blir lugnare igen. 

Tänker på dig mormor. Allt kommer att bli bra.

Att ge för att ge

På kursen som jag berättade om i senaste inlägget fick jag flera nya tankar om hur jag hittills valt att leva mitt liv och hur jag vill leva i framtiden. Efter många processer var en av mina viktigaste insikter att jag vill bli bättre på att visa uppskattning och ge beröm till de jag tycker om. Jag mår bra när de som står mig nära mår bra.

Visa uppskattning kan man göra på många sätt. Att berätta vad någon annan betyder för mig, är ett av mina favoritsätt. Jag tror att det är lätt att tro att folk bara ska veta det. Genom tankeläsning eller nåt. Men det berör verkligen. Prova, om du inte tror mig!

Jag testade detta under några månader förra året. Varje torsdag hyllade jag en person som inspirerar mig i en Thursday Tribute. Jag gjorde också ett handgjort kort och skickade hem till personen där jag skrev hur de påverkat mig och vad de betydde för mig. Det var jättekul och blev väldigt uppskattat!

Nu har jag tänkt att jag ska testa detta med mina vänner. Kanske inte lika kul för er bloggläsare kanske, som inte kommer att få lika mycket inspirerande länkar, men desto viktigare för mig. Korten kan jag dock visa upp. Jag började direkt jag kom hem och skickade min första kärleksförklaring till en mycket go vän. Så snart hon mottagit kortet skrev hon att jag inte bara hade gjort hennes dag, utan hela hennes månad! =)

En kärleksförklaring till min fina vän

Under denna veckan fick en av mina finaste jobbarkompisar veta att hon fått ett nytt jobb. Ett drömjobb. Underbart! Segrar ska firas och därför tyckte jag att hon var värd en stor bukett med färgglada blommor och ett alldeles eget kort. Även hon blev så glad att jag tyckte mig se hennes ögon lite extra blöta.

Ett kort till en tjej som fått ett drömjobb

Så vad kan man säga om detta. Att göra folk glada är så enkelt och så underbart samma gång. Det handlar bara om att se och bry sig om. Och att ge för att ge, inte att ge för att få.