Från koja till slott - Del 4

Så då var vi återigen på väg. Denna gången kändes det lite extra eftersom vi nu skulle nå slutmålet på vår resa - Slottet! Det vi visste om slottet när vi begav oss var att det lågt nere i sydvästra Frankrike - tänk så långt bort du kan komma från Sverige - och att det skulle ligga i Rodez, en liten stad utanför Toulouse. Vi kände oss väldigt långt hemifrån men trots att vi oftast höll oss på de stora vägarna så var Frankrike väldigt fint att åka igenom, så resan gick väldigt bra ändå. Tillslut började vi närma oss Rodez och när vi kollade ner på termometern så var den uppe i 33,5 grader...

Efter lite hjälp med vägbeskrivning av våra vänner så kom vi tillslut fram. När någon säger att man ska bo i ett slott så är det lätt att tro att de överdriver lite och att boendet mer en fin stuga, men när vi rullade in på gården till Chateau de la Roquette så kändes det som om vi skulle få vara med om någonting mycket häftigt de kommande dagarna...

Jag känner redan nu att jag inte kommer att kunna göra slottet och allt där rättvisa genom att förklara i ord, så därför kommer jag att visa ett gäng bilder och på bästa sätt försöka förklara vår vistelse genom dem. Om det blir obegripligt på något sätt kan jag redan nu sammanfatta det med att det var bland det häftigaste jag vart med om! Ett stort tack till både Robban och Freric Tegebro som har tagit så underbara kort!

Omgivningarna

Som ni säkert förstår vid det här laget så var slottet ett äkta slott - på 1000 kvm - som vi skulle bo i tillsammans med goda vänner i 3 nätter.

Precis som alla slott (eller vad vet jag egentligen?) så hade vi en gigantisk slottsträdgård som man kunde leka i eller vandra runt i på tu man hand.

Men ska sanningen fram så hängde vi mest kring den gigantiska poolen, tack vare det härliga vädret. Ibland skojade vi om att vi betalat för en pool, så fick vi liksom slottet på köpet.

Vid poolen fanns också ett litet utrymme med tak där det fanns ett långbord och en kyl. Här kopplade i musiken, kylde ölen/vinet och hängde mest på dagarna och här käkade också för det mesta tillsammans på kvällarna.

Som om inte den fantastiska exteriören var nog, så var insidan på slottet precis så "slottigt" som man skulle kunna tro. 6 stycken fantastiska sovrum på övervåningen gjorde att man nästan tappade andan. På nedervåningen fanns kök, matsal, salong, biljardrum, tvättstuga m m.

Några av sovrummen hade dessutom egna toaletter och badrum med badkar.

Aktiviteter

Men vad gör man egentligen då när man bor i ett slott? Mitt första och bästa svar är: Umgås! Bor man i ett slott så vill man inte lämna det, märkte vi snabbt. Eftersom vädret alltsom oftast var fint, eller åtminstone varmt, så hängde vi mest vid poolen. 

Här fanns det utrymme för kreativitet och ett gäng nya vattenlekar uppfanns. Här ser vi någon för av spökboll i vatten, tror jag.

Frågan vi alla ställde oss var: -"Hur långt kan man egentligen springa på vattnet med hjälp av luftmadresser?" Svaret blev: - "Inte speciellt långt"

I sådana är miljöer är det ju svårt att låta bli att mysa lite extra...

...ge varandra en lite puss här och där...

...och bara njuta av varandras sällskap.

Mat och dryck

Var det något mer vi njöt av, förutom av sällskapet, så var det av mat och dryck. Jag har nog aldrig vart i ett sällskap fyllt med så många duktiga kockar och folk som har så stort intresse för mat och dryck, vilket naturligtvis välkomnades av mig och Robban. Varje kväll serverades 3-rätters middag och antingen åt vi den utomhus vid poolen...

... Eller så dukade vi upp inne i matsalen. Oavsett vart vi åt så var maten alltid extremt god och jag har fått möjligheten att smaka så många nya saker som jag aldrig provat förr.

-"Jag menar, hur ofta bor man i ett slott?" var meningen som vi oftast använde för att kunna dra på lite extra lyx. Som att dricka champagne till maten till exempel. Och det var ju svårt att säga emot.

Ibland blev det till och med lite snittar före maten. Här rök till exempel min gåslever-oskuld.

Få saker slår ändå att grilla maten. Här är egengjorda hamburgare.

Ibland såg maten ut så här...

...och när åt du en lunch som såg ut så här senast? (och ja, till och med blomman är ätbar...)

Och middagarna i all ära, men när man kommer upp på morgonen och någon vänlig, morgonpigg själ har dukat fram en frukostbuffé som Scandic skulle bli avundsjuka på, ja då blir man glad i hela kroppen.

Och så kom den då, sista kvällen med gänget. Och som toppen på isberget så fick även uppleva mina nya favorit på fransk mark:

Moule Frites - Musslor och pommes frites. Lika konstigt som fantastiskt!

Ja... Jag har så mycket mer att berätta och så många bilder att visa att jag nu inser att bloggen inte längre är ett bra forum för detta. Ni få boka privata visningar med mig istället! Jag kan också försäkra er som börjat bli lite orolig för min hälsa och mitt ego efter all denna lyx, att jag nu åter är tillbaka i verkligheten. Jag kan berätta att vi i Danmark åt kalla köttbullar, färdig köttfärsås och pölsa direkt ur burken och att vår vardag idag och resten av semestern består av stuvade makaroner med köttbullar och palt...

Men det är det SÅ värt! Den här sommaren har varit kontrasternas semester för oss och vi tog oss verkligen från en koja på en camping i Danmark till ett slott i Frankrike och hem igen under drygt två veckor. Så efter över 500 mil och mer än 72 timmar i bil är vi nu hemma igen.

Tack alla underbara människor som på något sätt har varit med och förgyllt den här sommaren för mig! Ni har gett mig den bästa sommaren någonsin och ni är helt underbara!

Från koja till slott - Del 3

Glada i hågen körde vi vidare mot Paris. Vi passerade Belgien (utan att bli speciellt impade) och i valet och kvalet att köra igenom eller runt Bryssel, tänkte vi att det kunde vara kul att se den staden också, så vi körde in. Problemet var bara att vi inte kom ut igen... Det går nämligen som en led runt hela Bryssel under marken och när man kommer upp ur tunneln så är det markerat på en skylt var man är någonstans. Svänger man inte av åker man ner i nästa tunnel osv. Himla smart, tänkte vi och bestämde oss för att ta ett varv runt staden. Det lilla vi såg av s var dock inte speciellt kul. Byggnaderna var antingen slumkvarter eller skyhöga glasskrapor med EU-flaggor på. Känslan vi fick var att man inte lyckats speciellt bra med att få ihop stadens olika delar, så vi ville åka därifrån ganska snart. Problemet var bara att vår avfart aldrig visades när vi kom upp ur tunneln, så vi åkte runt, runt några varv tills vi bestämde oss för att köra rakt ut åt ett håll, utan att svänga, så måste man ju lämna staden någongång. Och ut kom vi - Åt fel håll... 

Snart byttes de helt oförståeliga belgiska vägskyltarna äntligen ut mot de för oss ännu mer svårförstådda franska. Äntligen såg vi skyltar som påminde oss om att vi var på väg till Paris! Vi stannade och tankade på första bästa bensinstation och passade också på att köpa lite lunch. Kassörskan brände av ett kritvitt leende och kvittrade fram ett -"Bonjour!" Jag, som inte kan ett enda ord franska och hittills klarat mig helt på engelska under resan svarade lite lamt "Hejsan" på min värmländska. Jag blev helt ställd! Jag och Robban hade nämligen suttit i bilen och pluggat de vanligaste franska glosorna och dess uttal så att vi i alla fall kunde förstå de enklaste termerna. Och jag hade målat upp bilder i mitt huvud hur jag blir så där lite härligt fransk och småkonverserar utan problem. Problemet var bara att jag totalt glömt att vi åkt förbi gränsen så jag hann inte förbereda mig... Usch, vad jag skämdes...

Moulin Rouge - Dåligt kort från bilen

Ju närmare vi kom Paris desto mer nervös började jag bli för att hitta vårt lilla hotell. Jag hade 4 kartböcker i knät med olika vyer och en adress till hotellet. Vi körde in i Paris norr ifrån och mitt detektivarbete började. Robban fokuserade sig på att köra bil och lära sig de nya outtalade trafikregler som uppstår trafikanter emellan. Det visade sig vara enorma köer. Anledning var att U2 skulle spela på stadion en timme senare. Jag kunde tillslut lokalisera oss genom att identifiera alla metro-stationer (tunnelbanor) som vi körde förbi och jag kunde sedan guida oss till hotellet. Jag kan närmast beskriva känslan att komma in i Paris som skräckinjagande och jag tror att Robban kände likadant. När vi har stått still ganska länge i en kö, helt tysta och ser folk på gatan springa mellan alla bilar ropar plötsligt Robban : "-Kan man inte låsa alla dörrar i den här jävla bilen?!" Jag hoppar till och pekar försiktigt på en knapp på hans dörr och han låser direkt och pustar ut. Nu kan vi skratta åt vad otrygga och rädda vi kände oss där i lilla golfen, men vi kom ju faktiskt ifrån en öde camping i Danmark och alla intryck och mängden folk i Paris var helt enkelt för mycket att ta in på en gång och allt kändes bara skrämmande och hotfullt.

Champs elsysees - Paris paradgata med triumfbågen i ena änden

-"Kör in i rondellen och ta 6:e eller 7:e avfarten!" var mina instruktioner där jag satt med näsan i mina kartböcker. Jag hör hur Robban drar efter andan och jag tittar upp mot vägen. Där står vi mitt i rondellen runt Triumfbågen och för er som inte har vart där kan jag tala om att det är en speciell rondell... Den är 6- filig utan streck i marken och alla bilar åker kors och tvärs hur som helst. En del gasar på för fullt och en del står helt still. Helt galet! Men vi tog oss ur den helskinnade och endast en bil som höjde näven åt oss. Hotellet låg på en parallellgata till Champs elysses så det var ju lika bra att köra in på den också, när vi ändå hade pulsen uppe.

Det här med att hitta en parkering i Paris skulle kunna få ett helt eget inlägg, men jag kan sammanfatta det med att det är ruskigt svårt. Jag sprang in på hotellet och frågade om de hade någon egen parkering men hon tittade på mig som om jag vore dum i huvudet. Efter lååång tid lyckades vi äntligen att hitta en tom ruta. Timtaxan var skyhög och vi räknade ut att om vi skulle stå där i två dygn skulle det kosta oss över tusenlappen, men vad kunde vi göra? Vi var inte heller säkra på om vi fick stå där. En skylt med "Rappel" och en bild på hur en bil bogseras bort av en bärgare bådade inte gått och gjorde oss lite nojiga. Jag bestämde mig för att låta mina första franska ord någonsin i skarpt läge komma ut och gick fram till en man som såg snäll ut och kvittrade: -"Bonjour Monsieur! Do you speak english?" Yes! Jag gjorde det! Den trevliga mannen kom dessutom med ett underbart besked. Ja, vi fick stå där och eftersom vi var där en lördag och en söndag så kostade det inget alls. Hurra!

Vi checkade in på hotellet och blev positivt överraskade! Visserligen ganska litet, men fräscht och så centralt man kunde komma. Vi firade med en öl på rummet medan vi bytte om och gjorde oss redo för en kväll på stan. Första kvällen gick vi så klart till Eiffeltornet för att se när de tände upp de sprakande ljusen. Varje heltimme sprakar det helt fantastiskt och vi tog en hel del fina kort där. Men det ska ju absolut upplevas på plats. Vi gick hand i hand på broar och vid vatten och vi kände oss båda genast lite fnittriga och nykära. Om det var den mysiga och romantiska stämningen som fullständigt har tagit över hela staden, eller vetskapen om att det borde kännas så när man är i Paris, kan jag faktiskt inte veta skillnaden på. Men det spelar ingen roll. Huvudsaken var att det var underbart att gå där och bara njuta av en fin kväll tillsammans.

Nästa dag var vi riktigt peppade att gå runt och kolla in staden. Det var dessutom söndag, så de flesta affärerna var, konstigt nog, stängda. Till och med köpcentrumen mitt i centrum. Vi hörde att fransmännen tar sina vilodagar verkligen på allvar och på något sätt kändes det ganska sunt. Så vi gjorde upp en liten rutt där vi på förmiddagen fick se Notre Dame och Louvren. Det var inte så jättefint väder på förmiddagen så fotona blev inte så fina som vi önskade, men de franska byggnaderna talar ju ändå för sig själv. 

Jodå, jag fotade också men fick jobba hårt för att få några fina bilder

Det är fantastiskt vad mycket fint det finns att titta på i Paris! I början kunde vi inte röra oss framåt för vi ville fota allt, men tillslut blev det overload och vi bestämde oss för att bara vara i nuet och ta in allt i stället. Vi tog tunnelbanan till de norra regionerna för att titta på Sacré Coeur, och promenera i Montmarte. Då sprack helt plötsligt himlen upp och det blev underbart väder!

Sacré Coeur

Gata i Montmarte

Även om vi var alldeles för kort tid i Paris för att säga att vi har upplevt staden, så enades vi båda om att det var en himla mysig stad. Tros att det bor nästan lika många där som i Sverige så finns ändå den här lilla, mysiga känslan av en småstad kvar nästan vart man än befinner sig. Några fler bilder från resan:

Robban tar sig en funderare i en underbart härlig trappa

Lite romance i samma underbara trappa

Nöjd och glad efter en kaffe och crepes

Robban har en förkärlek att fota trappor och visst kan jag hålla med om att det blir snyggt!

Lite fattigare rent monetärt men mycket rikare på upplevelser var det äntligen dags att bege oss mot det som våra vänner kallade för "Slottet". Vi hade ingen aning om vad det var för något, men det skulle bli skön att äntligen komma fram. Måndagen den 13 juli 09.00 åkte satt vi med två  stora latte från Starbucks i bilen och började rulla mot Rodez...

Från koja till slott - Del 2

Dåså, efter en otroligt lugn vecka på en camping i Danmark var det alltså dags att fortsätta semestern. Mamma med familj åkte norröver igen medan Robban jag och Rolf fortsatte söderut. Så här i efterhand kan man väl med lite underdrift påstå att vi inte riktigt visste vad som väntade oss när vi gav oss iväg. Vi bestämde ju oss trots allt att åka ner med bilen på en tripp i Europa efter våra vänners påtryckningar med påståenden som -"Men om ni ändå är i Danmark, så är ju Frankrike runt knuten" och -"Europa är inte så stort när man tänker efter, och så går det ju så fort att köra på autobahn!". Till saken hör att några av våra vänner hyrt ett "Slott" i en vecka nere i södra Frankrike och ville gärna att vi skulle haka på. En vecka lät lite väl långt, men tillslut bestämde vi oss för att åka dit i 2-3 nätter och stanna i Paris 2 nätter på väg ner.

Robban i sin taxipose - min syn i över en vecka från passagerarsätet

Sagt och gjort, vi tog sikte på Paris och tuffade på. Vi visste inte riktigt hur fort det skulle gå och hur långt vi skulle komma med en dags bilkörning, så därför försökte vi vara lite Wild & Crazy och fixa boendet när vi tröttnade på att åka bil helt enkelt. Till saken hör att vi lånade en GPS innan vi stack ifrån stan och en rolig liten överraskning med den var att den inte fungerade utomlands. Tjoho... Men tack vare detta har jag nu utvecklat en helt ny talang. Jag har längs vägen insett att jag är en grym kartläsare! En av de bästa som finns, med allra största sannolikhet. En stor portion logik, en hel del streetsmart-skills, en nypa intuition och ett liiitet kryddmått med tur. Där har ni receptet på hur man blir en grym kartläsare och kan hitta ett litet hotell i Paris fast man inte kan ett ord franska, har aldrig vart där, är utan GPS och med 4 kartböcker i knät.

Jag med en av många kartböcker i knät - Robbans syn i över en vecka ifrån förarsätet.

Efter några timmar i bilen kunde vi konstatera att vi fortfarande inte lämnat Danmark än. Shit vad stort det landet är! Vi (läs: Robban) körde på i full fart och vi lyssnade på talböcker, brända skivor och planerade våra inköp så snart vi kom över gränsen till Tyskland. Så småningom började vi se skyltar med Vodka och Whisky på vilket tydligt hintade om att vi nått ett nytt land. Vi stannade så snart vi hittade ett shoppingcenter - i Flensburg - och handlade det vi trodde att vi skulle behöva under resten av resan i alkohol-väg. Det kändes som vi handlade det mesta: Vin, champagne, gin, rom, whisky, öl, och blanddricka och ändå gick det bara på 300 kr var. Lite väl farligt billigt...

En rejäl omstuvning krävdes i bagaget för att få plats med allt.

Tyskland tog också en tid att ta sig igenom och framförallt när Autobahn ledde oss in i storstäder där det som oftast gick rätt segt och det var långa köer. Men efter ett tag kom vi in i Nederländerna, som hade ett mycket mysigare atmosfär vilket kändes till och med från motorvägen. Vi tog sikte på Amsterdam men insåg att eftersom vi inte bokat boende så skulle vi antagligen inte köra in i Amsterdam utan åka in i en liten by utanför. När klockan började dra sig mot 22-tiden och vi kört i 13 timmar så tyckte att det började bli dags att stanna. Vi körde förbi ett vägmotell som vi i samma sekund bestämde oss att ta in på. Vi skulle bara vända så snart vi fick chansen. Milen blev bara flera och flera till antalet men vi fick ingen chans att vända. Tillslut kom vi fram till en liten stad där vi bestämde oss för att åka in i istället. Det var helt enkelt för långt att åka tillbaka. Det var en ren chansning och när det blir mörkt är det svårt att se vad det är för typ av stad man har hamnat i. Vi kunde bara be för att Apeldoorn var en snäll stad...

... Och det var det! Och den kanske märkligaste stad vi någonsin vart i. Trots att det var mörkt kunde vi känna en otroligt hemtrevlig känsla i hela byn och allt kändes nästan lite för perfekt. Hur som helst, vi hittade ett hotell och det råkade bli ett 4-stjärnigt hotell med vitt grus och röd matta utanför och när vi öppnade bildörrarna så blåste varma vindar som luktade Martini. Helt sjukt! Vi som hade bestämt oss för att ta något billigt omvärderade och övertalade oss själva att vi var värda en skön säng efter all bilåkning. Vi checkade in och fick oss en otroligt god natts sömn.

 

Mycket nöjd efter en god natts sömn!

När vi vaknade dagen efter så kunde vi inte släppa denna otroligt mysiga stan och bestämde oss för att köra runt lite och spana lite innan vi fortsatte mot Paris. Och stan var ännu märkligare i dagsljus. Robban sa att han sett ett Simpson-avsnitt där Bart åker till Humble Town där allt är så otroligt perfekt att till och med Flanders blir sur. Och så var den här stan. Alla hus låg i rad, alla gräsmattor och häckar var klippta, solen sken, blommorna blommade, uppfarterna var krattade och inget skräp så långt ögat nådde. Och det luktade Martini. Vi blev helt kära i denna lilla by! Så nu mina vänner - om vi bara skulle försvinna ifrån Stockholm någon dag och ni blir oroliga, börja leta i Apeldoorn!

Typiska vyer i vår nya favoritstad - Apeldoorn

Lite fnissiga, nyduschade, utvilade och mycket sugna på Paris begav vi oss sedan mot Frankrike. Det skulle visa sig att vi hade ytterligare en heldag i bilen innan vi var där. Och att Robban och Rolf fick en förtroendekris. Men mer om detta i morgon...

Från Koja till Slott - Del 1

Sommaren har kommit tillbaka! i har nu haft 2 underbara dagar här i Stockholm med sol och bad och äntligen fick man lite färg igen. Det gjorde dock att det dröjde lite att gå igenom de 100-tals bilder som vi (framförallt Robban) tagit under semestern. Självklart vill jag dela med mig av min tokiga semester och eftersom bilder säger mer än 1000 ord, så har jag valt att utgå ifrån bilder när jag gör det. Det har vart så otroligt mycket intryck, erfarenheter, lärdomar och tokigheter att jag väljer att dela upp resan i olika delar. Vi har valt att kalla den här sommaren för "Från koja till slott". Ni kommer att förstå varför när ni läst alla delar. 

Jag vill också passa på att säga att Robban ska ha all cred för bilderna - alla snygga bilder vill säga, som han med största sannolikhet har både tagit och redigerat. Ser någon bild konstig ut är det säkert mitt eget fel.

Den 3:e juli var det alltså dags. Pengarna var växlade, bilen packad och passen var checkade en extra gång. Vi hade hyrt en liten Golf (Rolf) på Statoil och han skulle vi vår intima resekompis de närmaste veckorna framöver. Vårt första resmål var Karlstad och vi satte på våra brända skivor i spelaren och skruvade upp basen ordentligt när vi dansade oss ut ut Sörmland - på väg mot betydligt lummigare landskap. Vi åkte genom flera ordentliga regn- och åskväder men det stoppade oss inte utan resan gick fort. Väl hemma i Karlstad var det nästan läggdags direkt. Vi skulle nämligen upp 04.30 dagen efter för att åka ner till Göteborg och ta färjan över till Fredrikshamn. 

Även den resan gick bra och när solen väl gick upp visade det sig att det skulle bli en otroligt varm och fin dag. Vi hade min syster Elin som resesällskap och efter diverse inköp i TaxFree-butiken kände vi oss redo för att åka ombord i Danmark.

Jag och min familj var tillsammans med några andra familjer i Danmark flera år i rad när jag var liten och jag har bara bra minnen där ifrån. Nu var det dock 11 år sedan vi var där och vi tyckte alla att det var dags för en "reunion"så vi åkte alla tillbaka till samma camping i norra Danmark som vi vart förut.

Destinationen var Saltum som ligger någon mil söder om Lökken i norra Danmark. Där hyrde vi alla stugor på en camping, bara 1 km ifrån den flera mil långa sandstranden längs Jyllands västra del.

Om ni aldrig har var på Danmarks stränder kan jag verkligen rekommendera det! Sanden är kritvit och lika mjuk som potatismjöl när man går på den. Dock kan det blåsa ganska mycket och man får oftast bada i stora, salta vågor när man slänger sig i det blå. Man har dock lite andra rutiner i Danmark - man tar med sig bilen ända ner och parkerar den som ett vindskydd. Det funkar ju faktiskt när stranden är så enormt stor som den är där. Vi hade fint väder de flesta dagarna när vi var här, även om det blåste ganska mycket några av dem.

Stugorna var små hytter med kyl, kokplattor och en lite veranda tillhörande varje stuga. Varje kväll drog vi dock ihop våra utemöbler i mitten så att vi åt på långbord och grillade tillsammans. De andra familjerna har ju husvagn och är vana camping-livet, men det blev premiär för mig och Robban som ändå fann oss ganska snabbt i det otroligt lugna och sköna tempot.

Men det går ju i och för sig snabbt att vänja sig vid att dricka morgonkaffet utomhus i solen och planera dagen utifrån vädret. Den här veckan var en perfekt startvecka på semestern där man inte behövde bry sig om något annat än vad man ska göra och vad man ska äta under dagen.

Och om man inte har något att göra så kan man ju alltid se till att skaffa det... En dag när vi var på väg hem från stranden hände det som vi inte trodde kunde vara sant. Vi hade parkerat våra bilar ganska tätt i vinkel för att slippa blåsten och medan vi skakade filtar och kläder kom Robban på den briljanta idén att sätta bilnyckeln i bildörren medan vill höll på. Risken var ju annars att tappa den i all sand och att den skulle försvinna. Jocke, min styvfar, tyckte dock att detta var en mindre bra idé när han några minuter senare gick förbi vår bil och höften slog till nyckeln i bilen, varan hälften landade på backen och hälften satt kvar i dörren. Nyckeln hade gått av! Oj, vilken panik jag kände då. Bilen stod på stranden och vi kanske inte skulle få hem den därifrån. För att göra en lång historia kort så trodde vi att vi kunde sticka in metalldelen i tändningslåset och vrida med en tång för att starta bilen. Men vi ville ju inte att den skulle åka in och fastna där, då skulle det verkligen vara kört, så vi stack iväg till campingen, lånade en borr och borrade igenom nyckeln och körde igenom en tråd. Då skulle vi ju kunna dra ut den igen om den skulle vara för kort. Vi stötte dock på flera problem (ett tag trodde bilen att vi försökte sno den och vägrade starta som säkerhetsåtgärd) och det var svettiga timmar innan vi hörde det bekanta brummet och vi kunde köra den till campingen igen. Statoil var jättesnälla och skickade en reservnyckel som vi hade 3 dagar senare. Men man kanske ska ha som rutin att alltid skicka med 2 nycklar när folk ska utomlands? Tänk om vi skulle åka hem dagen efter. Det hade inte gått... 

Annars tog vi det ganska lugnt i Danmark. Vi solade, badade, spelade lite tennis, gjorde några utflykter och plockade stenar och snäckor på stranden förstås. Både mamma och jag är extremt förtjusta i vita stenar och snäckor att ha hemma och bredvid mig nu har jag flera skålar med minnen ifrån årets semester. Mysigt!

Vi åkte dock på en häftigare utflykt där det inte längre rådde lugn och ro: Fårup Sommarland! Detta är en stor park med både karuseller och ett vattenland. Till skillnad mot Liseberg och Gröna Lund så tog man här lika mycket inträde för alla som gick in, men allt innanför portarna var gratis, så man slapp biljetter och köer till karuseller. Mycket fiffigt! Till och med jag som inte åker karuseller kände att det var värt det. Här följer några väl valda ögonblick från vår dag: 

Robban lyckades hitta en karusell som snurrade väldigt mycket runt, runt.

Karusellgänget var mycket nöjda efter ännu en berg-och dal-bana.

Vi var på 4D-bio där man se filmen i 3D, stolarna rörde sig och det var fysiska effekter.

Jag var på min vakt och spanade och spejade - För allas säkerhet.

Den här karusellen var helt galen. Började med 0-80 km/h på 4 sekunder.

I vattenlandet kunde man köra race mot varandra.

Jag, som aldrig åkt vattenbanor, åkte den här - Toaletten. Man satt två och två i en ring, Jag framför och Robban bakom. Sedan åkte vi i ett mörkt rör. Jag skrek av dödsångest och Robban skrattade som jag aldrig hört honom skratta förut- åt mig. Helt plötsligt spottades man ut i den stora tunnan (se bilden) där man cirkulerade ett antal varv innan man "ploppades" ut där nere. Precis som i en toalett alltså...

Så, det där var väl i stora drag vår vecka i Danmark. En vecka som jag på många sätt längtar tillbaka till. Vi hade vår lilla koja och alla måsten och krav hade vi lämnat hemma. Kanske var den extra skön just för den kontrasten det blev mot den andra halvan av vår semester. Vi var ju nämligen inte klara än. I sista sekunden bestämde vi oss för att fortsätta bila ner i Europa och hälsa på några kompisar eftersom vi ändå "var där". Det  där skulle vi få äta många gånger om skulle det visa sig, men mer om det i nästa del.

I´m Back! =)

Och så blev det då den 1:a augusti... Tiden har väl gått lite väl fort, men jag kan ändå känna att jag längtat tillbaka till bloggen och att få dela med mig av ditt och datt. Mina semestrar och ledigheter ser alltid likadana ut, så jag börjar känna igen de olika faserna som jag genomgår nu. Första dagarna av min ledighet har jag alltid svårt att komma ner i varv och jag känner mig som ett inlåst djur som blivit utsläppt i friheten för första gången. Jag går runt lite försiktigt och inte riktigt vet vad jag ska göra. Tillslut hittar jag lugnet och då kommer jag in i sovfasen. Jag kan sova hur mycket som helst i 4-5 dagar innan kroppen har fått nog. Sedan brukar jag ofta bli sjuk. Förkyld, ont i halsen, febrig eller något liknande. Det känns som om kroppen på något sätt behöver rena sig och läka sig fysiskt för att kunna komma ner i tempo ordentligt.

Efter det kan jag riktigt njuta av att vara ledig. Eftersom jag inte fick någon semester alls förra året så har det vart riktigt skönt att inte tänka en enda jobbtanke på flera veckor. 

Efter ett par veckor börjar jag dock bli orolig för att det är så skönt att vara ledig. Tänk om jag aldrig vill jobba mer?! Tänk om jag förblir så här förslappad resten av mitt liv?! Jag vet ju att mitt jobb och företag är bland det roligaste jag vet i livet och därför är det en ganska skrämmande tanke för mig. Men i år anammade jag den på riktigt! Jag tvingade inte mig själv att varva upp igen när jag kände dessa tankar, utan jag tillät mig själv att inte vilja jobba något mer - Någonsin. Det här är en ganska skön period då jag läser mycket, går ut och går, kommer på många nya idéer, spelar tv-spel och är allmänt slö. För jag vet ju vad som väntar sedan. Den extremt kreativa och produktiva perioden som är uppvarvningen för mig. Jag blir extremt kreativ och får ett fruktansvärt starkt behov av att strukturera upp delar i mitt liv och producera saker. Typiska saker jag gör i den här perioden är rensa ur garderober och lådor, strukturerar upp och ändrar om i förvaringen i lägenheten, tar tag i sådant som legat och väntat under våren, bakar i förbannelse - jag äter ju inte så mycket själv, men det är så skönt att baka ur sig alla behov av att komma igång igen efter allt stilla sittande - och jag pysslar.

Och det är väl någonstans i den här senaste perioden som jag befinner mig just nu. Lite så där härligt över-hyper-aktiv, innan jag lugnar ner mig och återgår till ett mer hälsosamt tillstånd. Jag tänkte ta er med på resan om vad dessa perioder och faser har inneburit för mig den här sommaren - 2009. Nu ska jag sätta mig ner och sortera lite foton. Resan börjar i morgon.

Känns kul att vara tillbaka!

Glad sommar!

Som ni märker så blir det inte mycket gjort här inne nu. Jag lever och jag pysslar samtidigt som jag ibland inte gör något mer alls och ibland hittar på massor med roliga saker. Oavsett så har jag gått ner rejält i varv nu och skalat av alla måsten och borden. Det känns nu att jag inte hade någon semester alls förra året. Därför kommer bloggen att ta sommarlov under juli. Förhoppningsvis så återkommer jag då och kan visa upp allt kul som jag har haft för mig under juli, men just nu får bloggen vänta.

Vill ni beställa kort eller komma i kontakt med mig av annan anledning så kan ni alltid skicka ett mail.

Tillsist vill jag tacka för året som gått och önska er allihop en underbar sommar! Och det gör jag med detta kort: