Långledigt

Vilken underbar ledighet! Jag har nu vart ledig både igår och idag och inser att det inte bär av mot jobbet igen förrän på tisdag. Det känns lite konstigt. Jag har liksom inte vetat vad jag ska göra, eftersom Robban jobbar (till och med mer än vanligt), har jag också vart själv. Det har vart jätteskönt att vara själv, men jag har brottats mellan att bara softa och ta det lugnt eller att faktiskt ta tillvara på ledigheten och göra något vettigt. Tiden känns liksom lite för lång för att bara slappa bort, men ändå vill jag hämta nya krafter. Så det har blivit lite av varje för att komma tillbaka till livet. Det har vart lite mycket på jobbet ett tag och jag har nog inte kommit ikapp efter all energitömning i och med husköpet, så ledigheten kunde inte kommit bättre.

I morgon ska vi bege oss upp till norra Sverige. Vi ska till riksgränsen och fira Robbans pappa. Det ska bli supermysigt att åka så högt upp så här års. Nu varnar de för att det inte kommer att bli så fint väder, men det ska bli skönt att åka iväg ändå. Får se om det om det blir skidor eller vandring på fjället eller bara mys i stugan. Återkommer med uppdatering efter måndag då vi kommer hem.

Babyfilt med retrokänsla

Jag har inte vart så kreativ den senaste tiden. Det mesta av min fritid har gått åt till att göra bröllopsserier på beställning, men jag har hunnit att sy en babyfilt till lilla Eskil. Har fick en med lite retrokänsla i med de söta bruna flodhästarna. Jag gillar verkligen det tygen! Filten har även en mjuk och go fleecebaksida.

Självklart fick Eskil också ett kort, även det med retrokänsla för att matcha filten

Vårt bröllop ur mina ögon, del 10 – Ringar & Smycken

Min vigselring var bland det första jag började fundera på, men de sista som jag bestämde modell på. Den ska ju sitta där resten av livet, så det kändes viktigt att den skulle bli riktigt bra. Nu är ju jag ingen tjej som bär en massa smycken till vardags, så jag tror att jag tvekade så mycket just för att jag inte visste vad jag ville ha. Jag hade en slät, ganska bred, förlovningsring i rött guld, så det mesta skulle ju passa till. Jag tyckte liksom att alla ringar var fina på sitt sätt och de enda ringar som verkligen gav mig en wow-känsla, var de som kostade 20 000 kr och uppåt, vilket vi inte prioriterade. Så tillslut satte vi en summa som ringen kunde kosta och jag gav mig på jakt efter något i den prisklassen. Först kikade jag på prinsessringar, d v s ringar med en utåtstående sten på, för jag tyckte att de var klart finast. Men efter att ha provat en tillsammans med min vigselring visade det sig att den skulle bli för nätt. 

Min vigselring 

Men sen hade vi riktigt tur. När vi skulle prova min brudklänning för andra gången fanns det en guldsmed i samma lokal som designade egna ringar. Precis när vi var där hade han 20 procent på sitt sortiment och vi bestämde oss för att gå in och prova. Efter många om och men skapade han min vigselring helt efter min förlovningsring (höjd och bredd) och det blev en ring med ett band av stenar runt. Det var helt klart den snyggaste kombinationen och dessutom ingick gravering i den, ny gravering i Robbans förlovningsring (han ville bara ha den) och putsning av dem båda. Det var en sån lycka att hämta dem några veckor senare. Så fort inte Robban var hemma gick jag i smyg och provade den!

Våra vigselringar

Robban valde att inte skaffa en ring till, men guldsmeden sa att det är ungefär 50-50 om killar vill ha en eller två ringar idag. För mig var det självklart att ha två ringar. Jag skulle till och med kunna tänka mig att ha tre. Det finns ju en sed som säger att förlovningsringen symboliserar vårt gemensamma liv fram till bröllopet, vigselringen själva bröllopsdagen och så kan man även få en ring på första bröllopsdagen som symboliserar framtiden. Jag är jätteglad för mina ringar, så här nästan ett år i efterhand. De har till och med gjort att jag har börjat använda fler ringar, på höger handen. Vill man inte ha en ring till kan man ju också sätta in en sten på sin gamla ring för att göra en markering.

När ringen, klänningen och håret var bestämt så var det dags att ta sig an de övriga smyckena på bröllopsdagen. Eftersom jag vill vara så naturlig och enkel som möjligt så bestämde jag snabbt att less is more och gick på det enkla. Jag bar dessutom en klänning med halterneckknäppning och pärlor på, vilket gjorde att jag valde bort att ha något halsband överhuvudtaget. Det skulle bli för mycket bling. Däremot såg jag ut ett par enkla silverörhängen som jag ville ha på mig och jag ville även ha en armlänk i silver.

Min morgongåva "Twosome" armlänk med texten "Amor Vincit Omnia" och örhängen ifrån Efva Attling

Robban bad mig att vänta med att köpa smycken och lämna det åt honom, så det gjorde jag. Istället började jag fundera på morgongåvan till honom. Vi hade sagt att vi båda önskade något som vi kunde bära under bröllopsdagen och som vi skulle kunna bära med oss som ett minne efteråt, så jag ville hitta ett fint smycke till honom. Först var jag inne på manschettknappar, men de skulle säkert bara hamna i en låda någonstans efter bröllopet och dessutom hade han redan fina som han vill ha på sig. Sedan funderade jag på en klocka, men blev lite osäker på vad han ville ha när det fanns så många att välja på. Så tillslut började jag leta efter halsband. Det är inte helt lätt att hitta fina halsband till män skulle jag märka, men tillslut hittade jag ett jättefint. Jag köpte en ny, plattare kedja som jag trodde att han skulle gilla bättre och köpte det.

Robbans morgongåva "Kärlek", också ifrån Efva Attling

Glädjeyttring

Jag är så otroligt lycklig över vårt husköp! I processen innan vi skrivit på papprena var allt kaos och det blev många sömnlösa nätter som ägnades åt att väga fördelar mot nackdelar, räkna på hur mycket vi vill betala för ett boende och hur stora de ekonomiska riskerna blir och jag har funderat länge på hur livet kommer att bli annorlunda när man flyttar ut från stan. Allt tid har gått åt till att syna alla nackdelar och eventuella negativa effekter med lupp för att ändå försöka göra en bedömning om det är värt det. Jodå, nog har det vart en känslomässig process alltid. Jag kan säga att gifta sig är piece of cake jämfört med att köpa hus!

Vår fina baksida 

Men nu har det vänt. Så snart alla papper och kontrakt var påskrivna och handpenningen betald så släppte allt. Nu kan jag se till helheten istället för att fokusera på det negativa och det gör mig riktigt lycklig. Jag ser mig själv ta en kopp kaffe ute på soldäcket en varm sommardag. Jag kan tvätta när jag vill. Det kommer att bli ett öppet och socialt hem där alla får plats att komma och mysa med oss. Jag kan köra Singstar på högsta volym eller hamra silversmycken hur sent jag vill. Splirrans nya vitvaror. Jag kommer att ha en bil. Trädgård. Övernattningsmöjligheter för alla som kommer och hälsar på. Inga grannar i samma hus åt något håll. Det finns en uteplats där vi kan grilla och sitta och äta på. Det kommer att vara sol hela dagen och kvällen på baksidan. Nya möbler och inredningsmöjligheter… Ja, listan på positiva saker är lång och jag längtar så tills det är dags att flytta in.


Kvällarna går numera åt att fundera kring inredning och möbler. Shit, vad mycket nytt och fint jag vill köpa! Det är ju en välsignelse och förbannelse på samma gång att få möjligheten att inreda från början. Vi kommer dock att satsa på några delar som vi vill ha nya nu ifrån början, så får det andra växa fram allteftersom. Vi har gjort upp en budget och en lista på saker som bör inhandlas de första tre månaderna, så nu går jag igenom listan, sak för sak, på kvällarna och försöker att hitta de bästa alternativen. Sedan åker vi och kikar och bestämmer oss. I helgen hade Bruka sin årliga rea. 50 % på i princip hela lagret och på väg till Karlstad åkte jag och Robban dit för att se om vi kunde fynda något. Det är ju en favoritaffär till mig så jag skulle verkligen kunna köpt allt där, men tack vare min prio-lista så höll jag mig på banan. Med jag blev så lycklig, för vi hittade underbara köksstolar och en barstol för halva priset! Oj vad fina de är! Rejäla, lite romantiska och stilrena på samma gång.

Våra nya Bruka-stolar

I helgen var vi hemma i Karlstad och hjälpte familjen med att röja i trädgården. Hela framsidan gjordes om och 30 år gamla träd, buskar och rötter drogs upp. Det var faktiskt riktigt mysigt att samlas hela familjen kring ett gemensamt projekt och vi slet verkligen hela dagen. Skillnaden blev dock enorm och det blev jättefint! Både igår och idag har jag dock otrolig träningsverk i jättekonstiga muskler och jag kan knappt röra mig ordentligt. På väg hem åkte vi förbi vårt hus i Vallentuna för att kika in. Det ser verkligen fortfarande ut som en byggarbetsplats och jag fattar inte hur det kan vara helt klart om bara 7 veckor, men det är väl bara att hålla tummarna för att de håller tiden. Den 15 juli kommer vi! =)

Tyvärr ingen före-bild, men slutresultatet med gräs, sten och betongkruka blev garanterat bättre!

Hemligheten avslöjas

Äntligen kan jag berätta vad det är som har gått och tagit nästan all min tid, kraft och energi på sistone. Jag har blivit husägare!! =) Skitläskigt och underbart på samma gång!

För ungefär fyra veckor sedan var jag och Robban på flera visningar en helg och helt plötsligt klev vi in i vårt drömhus. Vi har inte letat aktivt jättelänge, men vi har konstaterat att vi vill flytta ifrån vår lägenhet och få egen uteplats och större frihet. Ingen av oss är ifrån Stockholm, så vi kunde konstatera ganska snabbt att själva huset och närmiljön var viktigare område det låg i. Så sprang vi på denna nyproduktion i Vallentuna som vi blev förälskade i och som det dessutom var fast pris på, d v s ingen budgivning. Vi ägnade de nästkommande veckorna med att kontakta banker, räkna på utgifter och inkoster, få lånelöften, jämföra räntor och fundera på hur mycket pengar vi vill lägga på boende. Efter en del tårar och mycket pusslande insåg vi helt plötsligt att vi kommer att kunna köpa huset om vi vill, och då bestämde vi oss. I fredags skrev vi kontrakt och det är ju såklart skitläskigt och underbart på samma gång. Jag, som tog min examen samtidigt som jag jobbade och inte ens har studielån, tycker ju att det är riktigt läskigt att ta så stora lån, men jag tror och hoppas att det kan bli vårt livs bästa investering.

Den 15 juli är det inflyttning och vi får vara med och bestämma färger, luckor, knoppa, träslag, vitvaror och typ allt från början, vilket också är jättekul! Så här ser vårt fin-fina hus ut:

Läs mer och se fler bilder på huset här

Lättflörtad

Det är ett stort och roligt projekt som tar mitt fokus nu på det privata planet, vilket har gått ut över bloggen lite på sistone, men ni kommer säkert att förstå när jag berättar vad det är. Jag hoppas att kunna göra det mot slutet av veckan.

Annars var ju påskhelgen underbar! Det kändes som riktig semester med den underbara värmen som var. Vi åkte till Karlstad och spenderade den med nära och kära. Det kändes som om man hann med mycket och ändå hinna vila upp sig. Vi hälsade på två bebisar som vi inte hälsat på tidigare, åt påskmiddag på två ställen, shoppade, tränade, solade, dansade, ölade, åt koldolmar hos mormor och mycket mer. allt man kan tänka sig med andra ord. Även valborg var härlig. Den spenderade vi på finaste Resarö i gott sällskap och knallade ner för att kolla på brasa. Så det är inte utan att jag känner mig lite bortskämd. =)

Något jag har lagt märke till på sistone är att jag är otroligt lättflörtad. Det ska inte så mycket till för att jag ska falla head-over-heals. Som det här tyget till exempel. Jag gick på stan och tittade på helt andra saker när det här underbara Fem-myror-tyget ropade mitt namn och frågade om det fick följa med mig hem. Och jag kunde ju inte motstå en sådan favorit som väcker underbara minnen. Självklart fick det följa med!

Tyget Fem Myror 

Väl hemma så gick jag mest och klappade på det ett bra tag innan jag kände att jag ville göra något med det. Jag ville göra något barnvänligt som passade en nyfödd liten kille, så efter många om och men så bestämde jag mig för att sy en gossig filt. Filtar måste ju gå åt när man är nyfödd, tänkte jag och det kan ju inte heller vara så svårt att sy. Jag hittade en mörkblå fleecepläd i ett skåp som jag klippte sönder och vips hade jag fått den perfekta undersidan av filten. Sedan var det bara att sy ihop den och jag sydde även på en dekorationssöm runt om. Det gick både fort och var riktigt kul!

Färdig babyfilt med undersida i fleece

Det var så kul att jag ville sy mer. Mer, mer, mer! Så jag tog ett mörkblått i trikåtyg och sydde ihop en liten mössa med öron. För att lilla Emil ska kunna vara riktigt snygg i den tillsammans med filten, så klippte jag ut en elefant ifrån fem-myror-tyget och sydde på den som en applikation på mössan.

Babymössa med öron och applikation

Självklart fick Emil ett par Baby-Converse också och ett kort. Han var så otroligt söt i dojjorna och han syntes knappt när han låg under babyfilten, men jag tyckte nog att han såg ganska nöjd ut i alla fall... =)

Även kortet gick i elefant-tema

Baby-Converse

Lite då och då antar jag nya utmaningar. Vet inte riktigt varför men så är det. Vill hela tiden lära mig något nytt. Därför har det inte blivit så mycket papperspysslande eller smyckestillverkande här på ett tag. Jag har istället börjat att virka och sy en hel del. Vi får väl se hur länge det håller i sig, men jag antar att även det kommer att gå i perioder. Den senaste tiden har det fötts en hel del bäbisar i min närhet och då är det alltid kul att kunna ge något pyssligt i present. Så den senaste tiden har det handlat om att hitta på nya, roliga produkter.

Baby-converse

Jag har fått en hel del frågor angående baby-conversen som jag virkade för en tid sedan. Nu har jag utvecklat både modellen och min egna virkteknik och de börjar faktiskt bli riktigt snygga. Än så länge virkar jag dem bara för att ge bort som presenter, men det kan hända att jag lägger ut några till försäljning om det finns förfrågan på dem.

Mini-Conversen finns i många färger, men dessa blev blå och ska ges bort till en riktigt söt kille

8 veckors hälsoprojekt

Jaha... då vaknar man upp och inleder sitt sista år i 20-års åldern. Känns väl ganska bra tycker jag. Fortfarande gillar jag att bli äldre, men det kanske vänder när man hamnar på andra sidan 30-strecket.

Efter ett smärtsamt uppvaknande att varken vågen eller kläderna ljuger så kan jag konstatera att några oönskade kilon har satt sig på min kropp. Jag har lätt för att både gå upp och ner i vikt och har alltid pendlat ganska mycket, så när jag inte bryr mig om kost och träning på ett tag så kommer viktökningen som ett brev på posten (eller ja, lite snabbare och säkrare än det). Jag tog en promenad och en funderare på vad som inte har funkat och varför jag lägger av med träningen och den nyttiga maten efter ett tag. Ni som har följt mig en tid vet säkert vid det här laget att jag är en allt-eller-inget människa. Därför går jag alltid ut starkt och tränar 4 gånger i veckan (2 pass kondition och 2 pass styrka) i några veckor. Då funkar allt jättebra, tills det kommer en vecka där jobbet, vänner, pyssel eller annat kommer i vägen och jag inte har möjlighet att träna alla gånger. Då dör motivationen direkt och jag tycker att det inte är någon idé längre. Lite lätt stört, jag vet, men sån är jag. Därför bestämde jag mig att göra annorlunda denna gång.

Istället för att öka målsättningen och kraven på mig själv ytterligare, så bestämde jag mig för att höja min lägsta nivå. Jag satte upp en 8 veckors period där jag ska träna 2-4 gånger i veckan, istället för 0-4 som det har vart förut. Även om jag har en stressig vecka så måste jag ju kunna komma iväg 2 timmar, kan jag tycka. Det kan tyckas som enkelt och en fjuttig målsättning (vilket även jag tyckte i början) men det har visat sig att det har ändrat hela min syn på träning och för första gången känns det som om detta är något som jag kan fixa i lång tid framöver. En trevlig bieffekt är ju att jag tappar de där extra kilona bara jag rör på mig. Hur många kilo det blir struntar jag i, bara jag kommer ut på mina rundor.

Min belöning om jag lyckats efter 3 veckor skulle bli nya löparskor och de har jag köpt nu

Sagt och gjort. För tre veckor sedan började jag mitt lilla hälsoprojekt och det här är mina förändringar:

- Träna 2-4 gånger i veckan

- Planera veckans mat och veckohandla varje söndag

- Göra matlådor till jobbet

- Dra ner på kolhydrater

Det går så jäkla bra den här gången och det är skönt att inte ha några förbud eller måsten. De dagar jag tränar kan jag unna mig något gott och de dagar jag inte tränar får jag hålla igen på kolhydraterna. Sunt förnuft helt enkelt. Det jag har märkt är att planeringen är A och O. På söndagar planerar jag och Robban veckans matsedel och träning tillsammans och sedan handlar vi det som behövs. Som roliga bieffekter har det både blivit billigare mat och jag har gått ner några kilo. Heja!

Födelsedagsreflektioner

Jag älskar att fylla år! Man får så mycket kärlek, omtanke och hälsningar av sina nära och kära. Och Facebook har tagit det hela till en helt ny nivå. Förut var det vi som gör personliga och handgjorda kort som kom ihåg när folk fyllde år och skickade kort. Nu har alla koll på alla och vänner som man inte visste att man hade grattar på födelsedagen. En roligt inflation av detta med att få uppmärksamhet en dag om året. Även om jag fortfarande hoppas att fysiska grattiskort fortfarande har kvar sitt värde.

Den kanske gossigaste och mest oväntade present jag någonsin fått, fick jag imorse av min älskade man. Nämligen detta nya och trendiga plagg: En OnePiece!:

Min nya OnePiece

Vårt bröllop ur mina ögon, del 9 – Hår, Skönhet & Make up

 

 Redskap för make up

Jag hade väl ingen färdig bild över hur jag ville se ut på bröllopet, varken när det gällde hår eller make up. Det jag visste var att det skulle vara enkelt, naturligt vackert och somrigt. Därför valde jag bort att ha en uppsättning och ville gärna ha lösa lockar. Jag sparade ut mitt hår så mycket jag kunde under året för att slippa använda löshår som kan kännas lite plastigt. Jag har turen att en av mina goaste vänner, Helena, är frisör och make up­-artist vilket underlättade massor. Dels för att jag kunde säga precis vad jag kände och tyckte, dels för att hon är väldigt duktig och känner mig väl och det var ju också självklart jättekul att ha sina vänner mer delaktiga i bröllopet.

Helena gör mig fin på bröllopsdagen

Vi la upp en plan för klippningar och färgningar under det närmaste halvåret innan bröllopet och började räkna bakifrån, d v s veckan innan bröllopet då den sista färgningen och klippningen gjordes. Någon månad innan den stora dagen testade vi att göra den frisyr jag ville ha. Dels för att bestämma hur frisyren ska bli, men också för att ta reda på hur lång tid den tar att göra, så att vi skulle veta när vi ska börja på själva bröllopsdagen. Jag bestämde mig också då för att ha en blomma i håret och kikade även ut dessa alternativ. När jag provade ut min klänning så testade jag även att ha slöja, men jag kände mig mer utklädd än uppklädd, så jag valde bort den ganska snabbt.

Helena lägger sista handen över läpparna

När vi testade håret så gjorde vi även en prov-make up. Det var också mycket för att ta tiden, men även för att se hur mycket make jag ville ha. Jag ville se naturlig ut, men samtidigt så vill man ju att det ska hålla hela kvällen/natten. Vi hittade ganska snabbt ett resultat som jag kände mig jättefin i och det slutade med ljusrosa nyanser både på läppar och ögon och med natulriga skuggningar. Vi bestämde också att jag skulle köpa ett puder och ett läppstift som Helena skulle ha i sin väska under bröllopet och ansvara för att bättra på under kvällen. En vattenfast mascara stod också högst upp på inköpslistan och det var tur att jag köpte det, för det blev många tårar under bröllopsdagen...

Robban förbereder sig i sitt rum

Ett av mina allra mysigaste minnen ifrån bröllopsdagen är från förmiddagen när alla mina närmaste tjejer samlades i vår bröllopssvit för att göra i ordning oss tillsammans. Mina tärnor/systrar, mamma, mormor, Helena, toastmadame och Robbans mamma och syster fanns där under förmiddagen och vi drack mycket bubbel, fnittrade nervöst, babblade massor, gjorde oss fina och grät en del tillsammans. Toppen för att lugna mina nerver som vid det laget var ganska oroliga. Alla hjälpte varandra att göra sig fina med hår och make up och det var otroligt mysigt. Vid lunchtid kom styvfar med Sibyllapåsar till alla och ett av mina starkaste minnen från dagen är när alla sitter med champagneglas, fina hår och fixat smink, men fortfarande i mjukiskläder och hela rummet är fyllt av snabbmatspåsar. Jag lyckades nog få ner några tuggor, även om det inte blev många.

Underbart kaos vid lunchtid på bröllopsdagen

Även Robban gjorde sig i ordning tillsammans med sina närmaste killar i ett annat rum, även om det inte tog alls lika lång tid. Han använde tiden då jag fixade hår och make up dels till ett träningspass för att få bort nerverna och dels till att fixa det sista med vigselplatsen. Annars handlade det mest om att få på sig kläderna rätt och dra händerna genom håret. Inte alls samma lyx och uppassning som jag med andra ord, men han hade det mysigt också har han sagt.

Robban får hjälp med plastrongen av storebror

Efter allt bröllopsplanerande i flera månader kändes det så skönt att på morgonen, efter frukost och dusch, bara få korka upp champagnen, umgås med mina närmaste och bara släppa all kontroll. Från och med att Helena började med mitt hår, så bestämde jag mig att släppa all kontroll och bara flyta med under dagen. Jag tror att det är jätteviktigt att man litar fullt och fast på sin frisör och make up artist. Man är redan så fylld av känslor och nerver att om man känner att man måste ha koll och kontroll även på det, så är det lätt att man överreagerar.

En av mina fina tärnor börjar bli redo

Både jag och Robban ville vara i bra fysisk form till bröllopet. Vi såg bröllopet som den perfekta anledningen att äntligen nå sina fysiska mål och komma i form. Därför tränade vi ganska mycket innan bröllopet. Jag ville gå ner lite i vikt och Robban ville gå upp lite i vikt. Inget som kanske syntes utåt, men det var viktigt för oss att vi kände oss fina och hade bra självkänsla på bröllopet. Alla foton från bröllopet är ju något som kommer att finnas kvar resten av livet.

Jag gjorde inga skönhetsbehandlingar, som ansiktsbehandling, massage eller pedikyr innan bröllopet, det kändes lite onödigt för mig. Däremot fixade jag naglarna och försökte att vara ute i solen så mycket som möjligt för att få lite färg. Hår, make och klänningen är inget som man överhuvudtaget tänker på under dagen, men det viktigaste för mig var att känna mig så fin jag som jag bara kan vara inför första mötet med Robban på förmiddagen. Och det gjorde jag.

Första mötet på bröllopsdagen

Fira segrar

Jag har haft en härligt kreativ helg med en hel del pyssliga projekt på agendan. Dagen idag har dock gått i duktighetens tecken. Det har handlats, lagats mat, tränats, städats, gjorts matlådor och det har även bakats surdegsbröd. Härligt att börja veckan imorgon med känslan av att ligga steget före. Ett gäng nybakta baguetter har stoppats i frysen och jag provade även ett helt nytt bröd: Brunkans ljusa, ifrån "Bröd ifrån Brunkebergs bageri". Som för övrigt är en favoritbok när det gäller bakning.

Surdegsbaguetter

Är det något vi är bra på här hemma så är det att fira. När vi skulle fira 5-års dag så var vi båda sjuka och vi hade ingen lust alls med att gå ut och göra något extra. Men idag tog vi igen det och gick ut och åt en underbar middag på Restaurang Bar här i Stockholm. Vi hann med att skåla i champagne, förrätt, företagsmöte, grillspett, ett par glas vin, familjeråd och någon öl på det. En underbar kväll med andra ord! Glöm inte att fira era segrar! Stora som små. Då fattar kroppen att man har gjort något bra.