Skratt och tårar

En befriande kväll. Så kan man väl beskriva gårdagens tjejkväll på Cirkus där vi såg Mia Skäringers show "Dyngkåt och hur helig som helst". Hon har lyckats sätta ihop en föreställning med otroligt bra balans mellan allvar och humor, tårar och skratt, tal och sång. Jag tycker verkligen att hon är helt underbar (jag har redan hyllat henne tidigare i bloggen) och kvällen igår var lika fantastisk.

Mia Skäringer

Det där med insikter är svårt. Ofta kommer de när man minst anar det. Igår var mina förväntningar väldigt höga, men ändå lyckas hon infria dem. Jag fick flera tankar på hur jag har valt och väljer att leva mitt liv, vad som egentligen är viktigt och hur lätt det är att alltid falla in i jämförelsefällan där man aldrig blir nöjd. Och hon gör det på sånt skönt sätt. Inga pekpinnar, klyschor eller uppläxningar. Istället väljer hon att berätta om sig själv på ett otroligt uppriktigt och ödmjukt sätt och då blir det upp till mottagaren hur mycket man väljer att ta åt sig. Om man vill kan man sitta och tokskratta i två timmar och inte dra en enda parallell till sitt eget liv, men jag kan även mycket väl tänka mig att det även kan vara en vändning i andras liv. Jag kände mig starkare när jag gick därifrån, vilket alltid är en skön känsla, och det var många nya tankar som satte fart i mitt lilla huvud. Jag ska låta dem flyga omkring lite och landa innan jag beslutar mig för om de är kloka.