Hösten lockar fram vintage

I onsdags kväll åkte vi till Karlstad för att jobba under resten av veckan. Robban spenderade torsdagen på en fabrik i Hagfors som ligger långt upp i de värmländska skogarna där han fotade riktigt häftiga bilder till ett fotoprojekt i skolan. Hans kommentar efteråt var "Jag förstod ungefär 80 % av vad de sa".
I går åkte vi till Uddevalla för att filma en entreprenörsexpert till ett uppdrag och kom hem med mycket inspiration och kreativa tankar. En perfekt start på helgen med andra ord!

Innan vi åkte hit så hann jag med att göra ett par kort. Jag har riktigt mycket skaparglädje nu och det kombinerat med att jag har tok-shoppat pysselgrejer de senaste veckorna gjorde att jag inte kunde stå emot längre. All inspiration var tvungen att komma ut i någon form. Det är så skönt när man inte behöver tänka. Det är som fingrarna har eget liv. Jag började sent, vid 23-tiden och hade egentligen redan tagit ett aktivt beslut att det var för sent att börja. Jag hade två mottagare till korten i huvudet, men jag blev själv lite förvånad när jag bara en halvtimme senare satt och tittade på två klara kort och båda var i vintage-stil, som jag inte alls brukar skapa i annars. Nåväl, det var kul i alla fall och jag hoppas att mottagarna blev glada.

Ett kort i blåa och beiga toner med papper och ord från Collection Elements. Blommor är utstansade med Retropunch.

Ett vintagekort i vitt och beige med papper och detaljer ifrån Collection Elements. Hjärtat är målad med Crackle Paint (old paper).

Spets, knappar och rivna kanter känns som ett givet inslag på vintagekort

Survival kit för hösten

Det blir allt mörkare och kallare ute. När jag var yngre hade jag väldiga höstdepressioner och var både extremt trött och mådde allmänt kasst. Det har dock blivit bättre och bättre ju mer jag har lärt mig att lyssna på min kropp och nuförtiden märker jag inte av något. För mig har det handlat om att försöka hitta det mysiga med hösten, det man kan längta till under sommaren. Som att vara ute och gå i solen när löven skiftar färg, tända en brasa, hälla upp varmt och gott te, sätta på sig mjuka och varma tofflor, äta choklad, ta ett glas rött, tända ljus och vara inne och pyssla så klart.

En kopp gott grönt te 

I helgen var vi på middag hos våra favorit Resarö-bor och njöt av sällskap, mat och dryck. Det var enormt trevligt och det hjälpte mig faktiskt att komma loss i min kreativitet igen. Att ha med sig en liten gå-bort-present är när man är bjuden på middag tycker jag är det minsta man kan göra för sina vänner. Varför inte ge bort ett litet survival-kit för hösten till värdparet så att även de kan njuta lite? Jag köpte mitt favorit-morgon-te, god choklad och gjorde egna, personliga tekulor som livar upp en enkel tekopp.

Ett litet gå-bort-kit bestående av personliga tekulor, grönt te och choklad

Tanken med tekulorna var att man ska bjuda någon man tycker om på te, så jag satte två tags på dem. På den ena står det "Min" på och den andra "Din". Annars är det sötvattenspärlor i vitt och turkos med detaljer i antikt silver. Förhoppningsvis livar det alltid upp någon!

Tekulor "Min" och "Din"

En mini-modell

Vilken respons jag fick på mina baby-converse! Jag har fått flera mail om dem och även många som jag stöter på frågar om man kan beställa dem. Visst, de är ju verkligen jättesöta, men grejen är ju att jag inte riktigt kan virka - än. Jag bara låtsas lite, tills jag har tränat upp mig. Min plan är att jag ska virka och virka och virka, tills jag blir duktig på det. Duktig på riktigt. Det är klart att jag kan virka ett gäng och dela ut till de som vill ha, men jag har inte riktigt kommit dit där jag känner mig bekväm att ta betalt för dem än. Jag ska bara träna lite först, så återkommer jag sen. Jag har dock tagit ett första, viktigt steg i min virkkarriär - jag har skaffa en modell. Jag menar, det är ju svårt att veta hur stora skorna ska vara i vilken ålder, vilka färger som gäller och vilket garn som är skönast, så man måste ju prova sig fram. Min modell är ett fullbordsproffs och har alltid det senaste i klädväg, så jag känner mig helt trygg med honom. Låt mig presentera Nils:

Nils provar sina blåa Converse

Det är toppen att få ha en modell som jag kan skicka produkter till för att testa innan jag ger mig ut på marknaden med dem. Det kan mycket väl hända att jag vill skaffa mig någon mer modell i framtiden, då jag har en hel del med idéer som kan bli verklighet. Känner du någon som skulle kunna vilja vara med och testa nya grejer, gärna bebis eller barn upp till 5 år, så hör av dig så sätter jag ihop en lista på intresserade som jag kan höra av mig till när det närmar sig.

Blå baby-converse

Bröllopskort på flaska

Vilken härlig helg det har vart! Det har verkligen gått i ett, men bara en massa roliga saker har hänt. I fredags kändes det som om vi ville fira lite extra, så helgen började med ett par goda glas bubbel. Sedan spenderade jag det mesta av kvällen i köket där jag bakade surdegsbröd och förberdde för- och efterrätt till lördagen. För igår fick vi nämligen fin-besök ifrån Karlstad! Det var goaste Helena och Mia med grabbar som kom till huvudstaden för att umgås. Vi hade en underbar dag och kväll tillsammans innan ljudnivån blev så hög att vi insåg att det var lika bra att fortsätta ute på stan. Vi kom inte hem igen förrän vid 04.00-tiden, så det blev en välbehövlig sovmorgon i morse.

Något annat som är riktigt roligt är att inte mindre än två av mina vänner har berättat att de är gravida under helgen. Jag är så otroligt glad för deras skull och det ska bli kul att följa deras resa! Det känns som om det går någon våg nu med vänner som både gifter sig och skaffar barn. Kul, tycker jag!

För ett par veckor sedan fick jag en beställning på ett bröllopskort som skulle gå i höstfärger. Det skulle dessutom sitta på en flaska och innehålla pengar, så det var bara att gnugga sina kreativa knölar. Resultatet blev en variant på ett flaskkort med en lite box där man kan sticka in pengar eller presentkort:

Kortet gick i vitt, guld och beige

Det gick i samma stil som brudparets hemsida där man använt snurklor

 Kortet påträtt på flaskan. På tagen kan man skriva vem presenten är ifrån.

Vårt bröllop ur mina ögon, Del 5 - Vigsel

Som jag skrivit tidigare så bestämde vi ganska tidigt att vår vigsel skulle vara kyrklig och ske utomhus vid vatten. Annars hade vi nog inte så mycket förväntningar på själva vigselakten. Vi hade ingen koll på hur mycket som var fritt och hur mycket man fick vara med och välja själv och vi kände ingen präst som vi visste att vi ville ha. Vi blev tilldelade en präst i maj och med en godkänd hindersprövning i handen träffades vi på vigselplatsen i juni där vi tillsammans gick igenom vigseln. Det mesta av programmet var ”enligt traditionell vigselsed” medan man fick välja helt själv ordning på sånger, psalmer och dikt. Det kändes märkligt och spännande på samma gång att sitta där med vår präst på platsen vi skulle gifta oss och prata om bröllopet. Vi fick också välja om vi ville avge våra löften under vigselakten helt själva eller om vi ville läsa efter honom. Vi valde det senare då det kändes som om det skulle vara tillräckligt mycket nervositet i luften den dagen.

På väg fram mot prästen

Vi hade hyrt in en jätteduktig stråktrio som spelade under vigseln. De spelade vår ingångsmarsch (Brudmarsch – F.Mendelssohn), våra psalmer (I denna ljuva sommartid och En vänlig grönskas rika dräkt) och vår utgångsmarsch (Viva la vida – Coldplay) och de gjorde det jättebra! Vår tanke med dem var att ha en pampig introlåt (jag får alltid gåshud när jag hör just den), somriga psalmer som alla hört förut och en härligt glad utgångslåt. Eftersom vi hade hyrt in musikerna själva så var vi också fria att välja de låtar vi ville ha. Ska man vara i kyrkan kan det vara bra att kolla med kantorn om man har specifika önskemål.

Vårt duktiga stråktrio

Det som kändes viktigast under vigseln var solosångerna. Mina vänner som gift sig har i princip alla sagt att de starkaste minnena under vigseln är ifrån solosångerna. Vi valde mellan att hyra in någon duktig musiker eller att fråga någon som stod oss nära och för oss blev valet lätt. En av mina närmsta vänner hade berättat att hon och hennes syster ofta sjunger ihop på bröllop och dop, så även om vi aldrig hört dem sjunga så valde vi att fråga dem. Vi ville hellre ha någon som känner oss och som kan sjunga låtarna rakt till oss, än någon som bara har en dag på jobbet. Vi hade tur och de sa ja! Vi valde att ha ”The day after tomorrow – Saybia” som är en relativt okänd låt men som vi lyssnade väldigt mycket på tiden vi träffades och ”För kärlekens skull – T. Gärdestad” som vi hade tagit rader ifrån redan i inbjudningskorten. Vi båda älskade två våra solosånger och solisterna kunde inte ha framfört dem bättre! Mina och många andras tårar rullade när de sjöng och deras tvåstämmiga sång bland det vackraste jag någonsin hört.

 Våra underbara solister

Vigselprogrammet utformades på samma tema som inbjudningskortet i stilren design och i ljusa färger. Vi skrev ner programmet och psalmerna så att gästerna enkelt kunde följa med. Tärnorna och marskalken delade också ut små påsar tillsammans med vigselprogrammet fyllda med puffade solroskärnor till gästerna som fungerade som ris. Eftersom okokt ris inte är bra för små fågelmagar så blev vi rekommenderade att köpa solroskärnor eftersom vi var utomhus. På påsarna satte vi fast tags med texten ”Lyckoönskning till brudparet”.

Våra vigselprogram

Våra rispåsar som delades ut tillsammans med programmen

Valet av brudfölje kändes ganska enkelt för oss båda. Jag står min familj väldigt nära och jag kände att jag ville ha dem nära mig under hela dagen. Därför blev mina två yngre systrar tärnor. Visst är det viktigt att ha någon med sig längst fram under vigselakten, men man ska inte heller underskatta allt mysigt man gör ihop fram till själva bröllopsdagen. De följde med mig och provade klänning, vi valde ut deras klänningar de var med och valde vigselplats och festlokal och vi har många, många timmar av planerande bakom oss. Självklart blir man mer engagerad och det är roligare att vara en del av planeringen när man bli tillfrågad att vara en del av brudföljet. På samma tema frågade även Robban sin storebror om han ville vara marskalk. Han ville ha någon när sig i sina förberedelser under dagen och som kunde lugna honom när han blev nervös.

Mina fina tärnor

Vi hade in i det sista 3 olika alternativ på vigselplatser i parken. Förstahandsvalet var nere vid vattnet, men eftersom det fanns risk för att det skulle blåsa för mycket hade vi även valt ut en lummigare plats i parken där man inte skulle känna av det lika mycket. Sista alternativet var att gifta oss på baksidan av festlokalen där alla fick plats under tak och visst skulle det funka, men det skulle inte kännas lika kul. Eftersom vi hade valt en utomhus vigsel så intalade vi oss att vädret inte skulle få förstöra vår dag, hur dåligt det än blev men det är klart att det kändes som om det spelade roll. Vi gifte oss i en period där det verkade vara svårt att ge väderprognoser och det var ofta fel och ändrades varje dag. Vi klistrade oss fast vid den första 10-dygnsprognosen där de utlovade 25°C och sol, men sex dagar senare stod det 14 °C och regn. Nu hade vi turen att den 24 juli blev den sista riktiga sommardagen i Värmland nu i sommar. På morgonen efter spöregnade det och det vädret fortsatte i flera veckor. Väljer man att gifta sig utomhus behöver man ha en extra plan, framförallt för ens egen skull, om vädergudarna skulle vara emot en.

Under vigselakten

Det blev mer jobb med själva utsmyckningen av vigselplatsen än det var tänkt. Vi lyckades få tag på bänkar och sittplatser i parken, men efter det var det ju bara en gräsplätt vid vattnet. Vi ville få platsen att kännas utsmyckad och markerad, men inte för mycket så att den fina omgivningen skulle hamna i skymundan. Jag hittade fina ampelhållare på ClasOhlson som vi köpte och satte vaser med blommor i längs gången. Vi plockade även blommor och satte på prästbordet i samma färger som de i gångarna. Vi hade även tänkt spänna upp ett tält över oss och smycka med tyger, men det visade sig att det blåste för mycket för att få upp det. Vi hade också köpt flera tält som både skulle kunna täcka oss och gästerna om det skulle börja regna eller bli för varmt. Nu behövde vi inte använda dem så vi kunde lämna tillbaka dem till affären eftersom vi inte packat upp dem ur förpackningarna.

 Våra amplar i gången

Visst kan man planera varje detalj hur mycket som helst och man kan matcha färger och kläder med varandra till förbannelse, men jag tror att det viktigaste för att få en lycklig upplevelse av vigseln är ens egen inställning. När man väl står där framme kan man inte göra något annat än att njuta och följa med. Kanske regnet öser ner. Vad gör väl det? Eller så är inte prästen i tid. Så var det i vårt fall. När vi kom till vigselplatsen så fanns det ingen präst där. Antingen kan man skratta eller gråta. Det är bara upp till en själv. Vår präst kom 10 minuter sent och då började han byta om. När vi väl stod där framme under vigsel struntade han totalt i vigselprogrammet och hoppade över allt vi hade kommit fram till innan. Inga solosånger och ingen diktuppläsning. Han körde bara på. Återigen har man ett val – bryt ihop eller följ med. Vår präst var under all kritik och han förstörde en liten del av min egen upplevelse av vår vigsel. Men vi blev gifta ändå och jag har ändå många underbara minnen från bröllopet. Under vigseln blev verkligen solosångerna tillsammans med känslan av att blicka ut över alla nära och kära höjdpunkten för mig. Sångerna blev sjungna direkt till oss, från två hjärtan till våra två. Och det kändes. Så det är egentligen så lätt och samtidigt så svårt. Att släppa kontrollen och ställa in sig på att man är redo, oavsett vad som händer. Men när man väl står där gäller det att kunna ta in allt och att våga titta in i alla gästers ögon för att känna deras kärlek.

Nyvigda 

Efter vigseln tog vår marskalk till orda, vi fick pussas och sedan regnade det solrosfrön och lyckönskningar över oss. Sedan blev det kram-kalas deluxe. Oj, vad det kramades och gräts och vad skönt det var att få säga till alla vad glada vi var att de var där och delade vår dag tillsammans med oss. Sedan drog vi iväg med vår cab på egna äventyr…

Lyckönskningar från gästerna

Färgstark dukning

Igår var jag och Robban i Nyköping på fina Alex och Lisas bröllop! Allt var verkligen jättebra fixat och det är alltid lika härligt att gå på bröllop, oavsett årstid. Idag är man lite sliten, men jag antar att det är så det ska vara dagen efter. Kommande vecka kommer att gå i full fart då det är många uppdrag som både ska avslutas och påbörjas och en hel del andra aktiviteter som ska genomföras. Det mesta är ju bara kul, men många kommer ändå att kräva energi. En kul nyhet är att jag numera assisterar på en kurs på Berghs! Kursen är Strategisk kommunikation för diplomstudenter och min roll är att administrera och fixa med gästföreläsare. Det är verkligen jättekul att få möjligheten att lära sig nya saker av grymma föreläsare det och kommer nog att ta en hel del av min tid framöver!

Förra helgen hade vi härligt besök över på middag och vi passade även på att fira Theresa som precis fyllt år. Vi åt god mat, drack gott och skrattade mycket, precis som det ska vara när vänner är på besök! Som vanligt ägnade jag mig mest åt dukningen, som jag tycker är roligast att pyssla med. När jag ska komma på ett tema på dukningen har jag märkt att jag väldigt ofta börjar i en blomsterbutik. Jag går och tittar och luktar på buketter och arrangemang och känner efter vad det är som fångar min uppmärksamhet mest. Den här gången var inget undantag. Redan innan jag gick in i affären såg jag den otroligt härliga och färgglada buketten genom fönstret som jag ville använda i min dukning. Den gick i flera olika toner som alla gav en massa energi.

Det var dessa härliga rosa-lila blommor som fångade mitt intresse. 

Jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville göra med dem, men jag köpte ett fång.

Jag visste att jag ville att den fina starka färgen verkligen skulle få lysa upp hela dukningen, så jag letade efter fina komplementfärger. Efter mycket om och men slutade det med klassiskt vitt och svart för att framhäva den rosa färgen så mycket som möjligt. För att inte få bordet för mörkt lade jag en stor svart duk underst på bordet och tre vita linnelöpare tvärs över bordet för att ljusa upp.

Helhetsbild över bordet och dukningen

Mitt på bordet vill jag ha ett arrangemang med de fina blommorna, men ingen hög vas då det oftast stör när man inte ser alla på andra sidan. Resultatet blev att jag klippte ner blommorna och satte ner dem i vatten i en grund cylindervas. Det blev verkligen den färgklick som jag ville ha på bordet.

Blomsterarrangemanget i genomskärning

Jag köpte även vita blommor av samma sort som jag ville ge till varje gäst. Så jag tog en stjälk och ett blad av blomman och stack ner i de pärlade servettringarna och placerade på varje tallrik. Att ge varje gäst något extra är en kul och fin gest som alla gäster alltid uppskattar och som gör att de känner sig lite extra välkomna.

En vit blomma placerades på varje tallrik

De blommor som blev över sattes i en vas och jag hade även köpt matchande ljus som jag placerade på ett ljusfat som fick bli ytterligare ett blickfång i rummet. Den här färgkombinationen piggade upp i höstmörkret och gav energi till alla runt bordet!

Ljusfat i samma färgspråk

Återhämtning DeLuxe

Ja, då börjar man återkomma så smått till livet efter den otroligt häftiga och extremt jobbiga resan som jag vart ute på. I 20 dagar åkte vi runt med kampanjbussen och genomförde ca 70 kampanjer runt om i Sverige. Med i bussen åkte partiledare, ministrar, staber, partisekreterare, riksdagsledamöter och lokala kampanjare omvartannat. Jag har med andra ord fått en otroligt bred bild av den svenska politiken och jag har stött på många härliga och inspirerande människor längs vägen.

Det var hektiskt när partiledarna åkte med bussen. Här ifrån valdagen i centrala Stockholm.

Lördagen den 18:e fick vi äntligen sova hemma och oj vad underbart det var att få komma hem! Det enda som fattades när jag kom hem var Robban som var på svensexa, vilket gjorde att det kändes väldigt tomt här hemma. Men han hade köpt blommor, mat och godis till mig och han skulle ju komma hem på natten, så jag bestämde mig för att ha en myskväll hemma med mig själv. På väg hem, iskall i spöregnet planerade jag en långkväll i badkaret med böcker, avslappnande musik, ett glas vin och med både hårinpackningar och ansiktsmasker. Efter det skulle jag kanske pyssla lite, ringa runt till vänner och krypa upp i soffan framför en bra film. Det gick väl så där. Jag kom hem vid 17.00-tiden hällde upp mitt glas vin och satte mig i soffan för att bara njuta av tystnaden. Vid 22.00 vaknade jag och undrade vart jag var, gick in i sovrummet för att hämta täcke och kudde och fortsatte att sova i soffan tills Robban kom. Rätt borta med andra ord, men det var så skönt att få sova ut!

Min outfit på valdagen

På valdagen var det dags för den sista turnén i Stockholmsområdet och vi stack iväg för att påminna folk att rösta. Vi hade fått Alliansens morotsdräkt ombord och någon var ju tvungen att hoppa i den där dräkten, så det fick bli jag. =) Så så här snygg var jag på självaste valdagen. Men jag kom med i flera olika typer av asiatisk och tysk TV i alla fall som alla älskade moroten.

 Moroten var även väldigt poppis bland barnen

Som ett brev på posten kom ju även alla sjukdomar när jag väl fått sova ut lite. På valnatten gick jag på Alvedon och Ipren och dagen efter bröt allt ut, feber, hosta, halsont, förkylning och ömhet i hela kroppen i en enda salig röra. Men om jag ska vara riktigt ärlig så var det rätt skönt att bara få ligga i soffan och tycka synd om sig själv några dagar och bara sova ut. Nu, någon vecka efter, har jag fortfarande inte återhämtat mig helt. Jag är frisk och kry, men fortfarande ganska trött och allmänt seg i skallen. Jag ligger efter med ganska mycket, men börjar nu så smått att återhämta mig på riktigt. Jag är van att arbeta mycket och länge, men det tär verkligen på en att arbeta dygnet runt i 20 dagar och inte få de där så viktiga andningshålen i form av en långpromenad, träna, ta ett glas vin, pyssla eller bara slökolla på tv på kvällen eller helgen. Men jag känner att jag är på gång. Snart kommer jag att komma in i min kreativa våg som sedan leder mig vidare till att börja ta tag i saker till 100 % igen. Snart så!

Från Centerpartiets valvaka på Hasselbacken

Vårt bröllop ur mina ögon, Del 4 - Gäster & Inbjudningar

En av de största anledningarna till att vi valde att gifta oss just nu var att få umgås och fira tillsammans med alla våra nära och kära. Att få ha en hel dag tillsammans där alla mår bra, är sjukt snygga och har kul tillsammans. Vi har så mycket härliga vänner och familjer att vi kände att vi ville göra det nu. Och så länge man stannar där i tanken så är det underbart att få möjligheten att bjuda in alla man känner till en stor fest. Men sen kommer den stora verkligheten och slår in. Den verklighet som säger att man varken har råd eller plats att bjuda alla.

Våra fina gäster som väntar på att vi ska komma till vigseln 

Vi valde tidigt att verkligen försöka bjuda så många gäster som möjligt. Hellre att dra ner priset på mat och dryck och att ha råd att bjuda 10 st till än tvärtom, men trots det fanns det en limit och i vårt fall låg den i budgeten för middagen. För varje person man bjuder på ett bröllop så ökar kostnaderna väldigt mycket. Vi försökte skilja på de fasta kostnaderna (de kostnader som är de samma oavsett antal gäster, exempelvis hyra av lokal, DJ och de rörliga kostnaderna (de kostnader som är beroende av antalet gäster, exempelvis mat, vin, fördrink, snittar, tårta, kaffe, avec, linne, trycksaker, vickning m m). Efter det fick man en mycket bättre bild av hur mycket det faktiskt kostade för varje gäst som kom till bröllopet. Men som jag skrev tidigare, vårt mål var att bjuda så många som möjligt och att ha dem som vi bryr oss om där.

Gäster på väg till bröllopsmiddagen 

Hur går man då tillväga för att upprätta sin gästlista? Ja, vi började helt enkelt med att skriva upp alla som vi ville ha där. Oavsett släktband eller relationer eller hur länge eller kort man känt varandra. Varken jag eller Robban har speciellt stora släkter, men vi har båda skilda föräldrar vilket gör att vi har 4 familjer och blir många ändå. Dessutom har ju Robban sina gamla vänner kvar ifrån Norrlandstiden, jag har mina Karlstadvänner och vårt gemensamma liv lever vi ju i Stockholm. Så när vi kommit över 110 stycken på vår första lista så insåg vi att vi inte kommer kunna bjuda alla vi vill, vår uträkning visade att vår smärtgräns gick vid 80 gäster. Vi började om igen och fokuserade på de personer vi verkligen ville ha där. Vi drog en gräns någonstans vid att personerna vi bjöd skulle ha i alla fall ha träffat oss båda men vi brydde oss inte så mycket om hur länge vi känt personerna, utan vi gick mer på vilka vi vill fortsätta ha en relation med framöver. ”Här ifrån och framåt” var ett mantra som vi upprepade om och om igen när vi satt med vår lista. Tillslut landade vi på 84 personer som vi bjöd och det kom 75 personer på bröllopet, vilket visade sig var ett perfekt antal personer för lokalen och för festen. Visst blir man lite ledsen när folk inte kan komma och tackar nej, men man får intala sig själv att det finns en anledning till det och att de personer som är där på den stora dagen är där för vår skull och att de är där för att de tycker om oss.

Mingel till brudskålen 

Det är lätt att låta andra lägga sig i sitt egna bröllop. Det finns många som har åsikter och tankar, speciellt om gästlistan, och de vet vilka man borde bjudit och vilka som inte alls behöver vara där. Då gäller det att komma ihåg att det här är vårt alldeles egna bröllop. Ingen annans. Det gäller att hålla ihop oavsett från vilket håll påtryckningarna kommer ifrån och det gäller att stå upp för varandra. För är det någon dag i livet som man får vara lite egoistisk och bara tänka på vilka personer som får en att må bra, så är det väl när man skriver gästlistan till sitt egna bröllop? Man får slänga bort alla måsten och borden och upprepa sitt mantra, som i vårt fall var ”Här ifrån och framåt”. Alla beslut man fattar när man planerar bröllop är väldigt lätt för andra att tycka till om. Som vårt beslut att inte bjuda in barn till exempel. För oss var det ett ganska enkelt beslut. Det är inte så många i vår närhet som har små barn och vi ansåg att ett bröllop med barn varken är kul för barnen eller för föräldrarna, även om det var någon som blev ledsen över det. Tillslut kan jag säga att vi är SÅ glada för alla som kom dit! Det var många som reste långt och det är ju de underbara gästerna som gör hela bröllopet. Visst, det är vi som gifter oss och det är våra löften som är i fokus, men att göra det inför alla man älskar och bryr sig om är något alldeles extra.

Våra bröllopsinbjudningar blev en 7-sidig booklet

Redan när vi skickade ut våra inbjudningar i mars så skrev jag ett inlägg om alla detaljer och visade upp dem, så det här får bli en liten sammanfattning. Hela det gamla inlägget finns här. Det jag kan säga generellt om bröllopsinbjudningar är att det kan vara bra att tänka igenom dem noga innan man behöver skicka ut dem. Inbjudningarna är det första intrycket och den första förväntningen som man ger sina gäster på hur bröllopet kommer att bli. Och det går självklart att variera in i all evighet. Antingen kan man göra dem själv för att få dem personliga. En myt är att de också blir billigare, men om man räknar in saxar, skärmaskiner, tejp, lim, verktyg, papper, stämplar osv, så blir det sällan billigare att göra dem själv. Ett annat alternativ är att köpa färdigtryckta. Ett aningen tråkigt alternativ, om du frågar mig om har en passion för papper, eftersom det blir väldigt stereotypt och man får dessutom samma som tusentals andra. Eller så kan man få hjälp med att göra dem handgjorda, av kortmakare som mig, som både kan och älskar papper och design.

Framsidan på vår booklet

Man brukar säga att man ska sätta o.s.a på bröllopsinbjudningar 1 - 1 1/2 månad innan bröllopet och att man kan skicka ut inbjudningarna 2 1/2 - 3 månader innan. Gifter man sig i semestertider kan det vara bra att skicka ut dem ytterligare lite tidigare, så att gästerna får chansen att planera sin semester om de behöver åka långt till bröllopet. Detaljer som kan vara bra att tänka igenom innan man skickar ut inbjudningarna är: datum, tid och plats för vigseln, plats för middag, kontaktuppgifter för anmälan, registrera allergier, anmälan för tal, ev tips på boende och vägbeskrivning, presentönskningar och även information om det kommer att serveras frukost/brunch dagen efter.

Klicka på bilden för att bläddra i vår bröllopsinbjudning

Det är klart att det här med mina egna bröllopsinbjudningar har vart en stor grej för mig. Det är ju trots allt min hobby och jag har gjort många inbjudningar till andra, och redan från den dagen vi förlovade oss har folk gett hintar om att de längtar efter att få se inbjudan, eftersom den måste vara något speciellt. Så redan innan vi började gick jag in med 4 viktiga tankar:

1. Det var väldigt viktigt för mig att det här lika mycket skulle kännas som Robbans inbjudningar, och inte bara mina. Inbjudningarna och med det är ju bland det första man planerar tillsammans inför bröllopet och jag ville inte att detta bara skulle vara min grej. Robban är ju fotograf och väldigt duktig med digital layout, så han fick designa våra stämplar, välja typsnitt, foton och designa vägbeskrivningen. Resultatet blev väldigt bra och jag tycker verkligen att inbjudningarna andas lika mycket mig som Robban och som oss.

2. Med min hobby i bakhuvudet så kände jag ganska snart att jag har två alternativ: den enkla vägen eller all-in. Men jag kände ju också att jag kommer ju att ångra mig om jag inte lägger ner mycket kärlek på inbjudningarna till mitt egna bröllop, när jag gör det på andras. Jag kände att jag ville göra något annorlunda. Inte använda mig av massa blommor, band, pärlor och rosetter bara för att jag kan, utan snarare lägga fokuset på en enkel design med fokus på detaljerna. Vi ville inte heller ha en hemsida, utan försöka få plats med allt i samma kuvert.

3. Eftersom inte våra familjer och släkter har träffats så mycket tidigare, p g a avstånd, så kände vi att vi ville skicka med lite information om oss, vår bakgrund och hur vi träffades till alla gäster så att de vet det när de kommer på bröllopet. Av en slump såg jag en amerikansk inbjudan på en sida med upplägget av en booklet med foton och då kändes det genast rätt för oss att göra något liknande, men i vår tappning.

4. Jag visste också att jag ville ha ett tema på inbjudningarna. Ett färgtema kändes nästan lite för enkelt, då det självklart kommer att bli färgkoordinerat. Att Sunne kallas Sagolika Sunne och vår vigselplats heter Rottneros - En levande saga, gör ju att hela booklet-temat kändes helrätt, så vi gick helt enkelt på ett annat tema. Vi valde en av våra vigsellåtar som tema och beställde egna stämplar utifrån två textrader som inleder och avslutar refrängen. Det blev den röda tråden som band ihop allt på ett lite djupare plan.

Våra kuvert tillverkade jag själv av designtapet för att få en snygg struktur 

En liten men kul detalj blev förseglingen av bookleten för att få den exklusiva känslan av att ingen annan har öppnat inbjudan. På etiketten är texten till "För kärlekens skull" skriven.

Vi knöt fast en löstagbar vägbeskrivning i inbjudan, så att gästerna kunde plocka ut den och ta med på resan.

Vi valde att sätta in riktiga, framkallade kort i bookleten för att få dem i bra kvalitet

Alla rubriker och texter i inbjudan är embossade i silver och får ett upphöjt, handgjort och lyxigare intryck än om de bara var tryckta

Hoppas att jag inspirerar någon med min bröllopsserie och våra inbjudningar. Glöm inte att ställ frågor om ni undrar över något så ska jag svara efter bästa förmåga. Nästa del i bröllopsserien kommer att handla om själva vigseln.

Vårt bröllop ur mina ögon, Del 3 - Klänning och kläder

Som jag nämnt tidigare är jag ingen tjej som alltid har drömt om ett prinsessbröllop. Därför har jag heller aldrig haft någon bild av hur min bröllopsklänning skulle se ut. Så var börjar man då när man inser att man måste köpa en klänning? Det ska dessutom vara den finaste och antagligen bli den dyraste man någonsin köpt. Jag började med att söka runt på nätet för inspiration och för att vad som fanns. Sedan sparade jag ner de som tilltalade mig mest i min bröllopsmapp på datorn för att efter det förhoppningsvis kunna hitta någon gemensam nämnare bland alla klänningar. Eftersom klänningen inte var så viktig för mig, jag hellre ville lägga mitt krut på ringen, hade jag och Robban fattat beslutet att lägga mer pengar på hans kläder eftersom han kommer att kunna använda sina kläder efter bröllopet, medan min klänning bara används en dag.
När jag fått ihop några bilder i min mapp kände jag att det var dags att börja prova klänningar på riktigt. Så sju månader innan bröllopet gjorde jag min första provning tillsammans med mina två systrar/tärnor, mamma och mormor. Jag trodde verkligen aldrig någonsin att jag skulle kunna hitta den perfekta klänningen och ropa YES! när jag fick på mig den, precis som de gör i amerikanska filmer. Jag är alldeles för petig och för obekväm i min egen kropp för det. Men jag hoppades ändå att jag skulle hitta en klänning som var fin och som jag kände mig bekväm i. Det var väldigt viktigt för mig att jag kände mig uppklädd och inte utklädd. Jag provade väl 8-10 klänningar och tillslut var det en kvar som vi alla enades om var allra finast. Jag själv tyckte väl att den var fin, men inte så mycket mer. När vi kände oss klara så infann sig en konstig känsla av obeslutsamhet. Var den fin nog? Ska jag köpa den innan någon annan tar den? Finns det ännu finare någon annanstans? Är jag klar nu? Borde jag inte vara gladare då? Alla dessa frågor gjorde mig osäker och jag bestämde mig för att vänta och kolla vidare.

Några dagar senare begav jag mig ut på stan med två vänner och vi laddade upp för en riktig tjejdag med provning av brudklänningar. Båda var dessutom gifta sen tidigare och visste var det innebar att jaga brudklänningar i Stockholm. Jag försökte förklara vad jag var ute efter och jag hörde mig själv beskriva en enkel klänning som inte var för stel och maffig eftersom vi skulle gifta oss utomhus. Jag provade klänning efter klänning och efter en lång dag landade jag återigen med en klänning kvar som jag kände mest för. Jag bestämde mig återigen för att vänta och avvakta lite då jag ändå fått upp ögonen för ett nytt märke som jag verkligen gillade. 3:e gången tog jag med mig en tredje vän som följde med mig för att prova klänningen igen. Då klänningen jag skulle prova var upptagen just då av någon annan som provade den så hämtade vi några andra och provade dem under tiden. När jag fick på mig nummer två kom känslan av perfektion. Helt otippat och verkligen oväntat! När jag fått på mig den hade mitt smakråd redan hunnit ropa ”Där är den, den är så du!” innan jag ens hann vända mig om för att kolla i spegeln. Och där var den. Den hade alla detaljer som jag gillade; den stilrena formen, det mjuka och tjocka tyget, den draperade midjan, sidenknytningen i ryggen, halternecköverdelen och de små broderade pärlorna som gjorde klänningen speciell, men ändå var den enkel och stilren. Samtidigt hade den just den där stora och maffiga nederdelen som jag verkligen inte trodde att jag ville ha, och dessutom med ett par meter släp. Men jag kände mig jättevacker och framförallt var det första gången jag tittade på mig själv i spegeln och kände ”Shit vad häftigt, jag ska gifta mig!”.

Våra kläder på vår bröllopsdag

Problemet var bara att den var dyr. Min budget låg på 5 000 kr och den kostade 8 300 kr exklusive underkjol, så jag la undan den och bestämde mig för att hitta en lösning i budgeten på något sätt. Någon vecka senare är vi i Degerfors med familjen på Bröllopspalatset och letar tärnklänningar. Jag ser att de säljer brudklänningar av det märke min klänning hade, men de har inte min modell. De säger att de kan ta hem den och säger att den ändå säkert kommer att bli billigare än i Stockholm. Så för 6 800 fick jag min drömklänning inklusive underkjol och det var jag jättenöjd med! Och för er som undrar så är den av märket Lily, modell 3109.

Mamma hjälper mig att knyta klänningen

Robbans kläder var en mycket enklare process. Han bestämde tidigt att han ville passa på att köpa en riktigt snygg svart kostym som skulle sitta perfekt. För att piffa till den få och känslan av att det är en riktigt stor dag ville han ha en exklusiv väst under och en plastrong istället för en slips. Han hittade den speciella skjortan, västen och plastrongen på ett ställe som hade uthyrning i Stockholm och kostymen köpte han på Ströms. Självklart var männen till de fruarna som var med och provade klänning med mig, med Robban och de hade en grabbdag med kostymprovningar. Vi var väldigt nyfikna på varandras kläder och vi gjorde upp att vi fick se dem på bild men inte på varandra innan bröllopet, vilket jag är glad för i efterhand, då första mötet på bröllopsdagen fortfarande är mitt allra starkaste minne.

Robban i sina fina, fina kläder

Skor och underkläder var det jag införskaffade allra sist i klädesväg innan bröllopet. Vi gifte oss sista helgen i juli och därför ville jag bara ha ett par enkla sandaletter med öppen tå. Jag ville gärna ha lite klack på dem men den var tvungen att vara lite bredare för att inte sjunka ner i gräset under vigseln. Jag letade länge i vanliga skoaffärer efter fina, vita skor men hittade inga som jag fastnade för. Tillslut hittade jag en affär där man kunde beställa skor där man själv fick bestämma färg, form, klack och höjd utifrån de modeller som fanns och där köpte jag mina underbara sandaletter som var både sköna och väldigt fina.
Underkläder köpte jag två uppsättningar av. En uppsättning av bekväma underkläder som jag hade under hela dagen och en uppsättning med riktigt snygga underkläder som jag bytte om till när vi kom till hotellet på natten. En lösning som funkade super!

Jag får hjälp med mina skor på bröllopsdagen

Jag har förstått att om man som brudpar inte har några önskemål på färg eller form på kläder till sitt brudfölje så är det vanligast att man låter dem välja kläder och stå för det själv, men om man har önskemål om att t ex klänningarna ska gå i en temafärg så står oftast brudparet för dem. Vi hade inga önskemål om färg eller form, men bestämde oss ändå för att stå för tärnornas klänningar som ett tack. Det skulle visa sig bli svårt nog ändå. Den ena tärnan ville jättegärna ha rosa klänning och den andra kunde tänka sig vad som helst utom rosa. Men efter många prövningar av framförallt färger så hittade de en varm och stark rosa färg som de båda gillade. Klänningsmodellen hittade vi på nätet på en av alla sidor från Kina där de syr upp klänningar på beställning. Det var lite knepigt att ta alla mått och att beställa rätt färgnyans efter en liten och digital provtygslapp, men när klänningarna kom 2 veckor senare var de otroligt välsydda och väldigt fina. Jag fick även en extra tygbit som jag sydde en liten näsduk av till vår marskalk så att han kunde matcha med tärnorna.

Hela brudföljet

Så här i efterhand är jag glad att jag inte gav klänningen all betydelse på bröllopet. Visst, självklart ska man känna sig fin när man sätter på sig den, men ärligt talat så hinner man knappt tänka på hur man ser under dagen och kvällen, utan jag var mest nöjd med att den var bekväm och skön att ha på sig. Robban använder sina byxor och sin kavaj jättemycket nu efter bröllopet, vilket bevisar att det var ett bra beslut vi tog. Nästa del av min bröllopsföljetång kommer att handla om gäster och inbjudningar.

Ett väskkort med plånboksmodell

För någon vecka sedan fick jag en beställning på ett kort som skulle ges bort till Berit som fyller 60 år. Berit är lärare och önskemålen var att kortet skulle gå i svart och det skulle finnas fyra stycken flikar där hennes barn skulle skriva hälsningar. Någon dag innan hade jag sett ett underbart kort i Paradises blogg där som hon hade gjort kortet i formen av en plånbok. Denna idé passade perfekt till min beställning, så jag tog inspiration av hennes form, och satte fast ett handtag, för att få formen mer som en väska och anpassat till läraren. Locket på väskan fäste jag med ett par distanskuddar.

Väskans framsida där jag även hängde på en adresslapp.

Insidan på väskan gjorde jag enligt plånboksmodellen med olika fack. Jag embossade även en grattis stämpel och klädde insidan med mönsterpapper. 

I varje fack stoppade jag ner kort där barnen får skriva en varsin hälsning. Varje lapp har ett band som sticker upp så att man enkelt kan dra upp lappen.