Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det är nu jag skulle uppdatera med ett inlägg om hur härligt det var uppe vid Riksgränsen. Vilka underbara vyer jag fick se, hur skönt det var att vandra på fjället och hur fantastiskt det var att få uppleva midnattssolen. Men så blev det inte. I stället låg jag hemma och kliade mig...

På kvällen innan vi skulle åka känner jag hur det kliar på båda vaderna. Jag sitter och kliar och kliar och det blir bara värre. Ja ja, jag har väl kommit i kontakt med något konstigt tänkte jag och fortsatte att packa. På natten vaknar jag av att det kliar något fruktansvärt även på smalbenen och jag hade fått massa röda eksemliknande utslag över hela underbenen. Jag går upp och duschar, men det är kvar. Jag smörjer in mig med fuktighetskräm och jag baddar med kallt vatten, men det blir inte bättre. Jag börjar nu bli orolig, klockan går och det börjar bli dags att åka till Arlanda för att hinna med flyget. Fast besluten att åka ändå stätter jag på mig strumpor och skor, men då börjar det genast klia även på och under fötterna. Jag blir ju självklart jätterädd och efter mycket tårar och om och men så inser jag att jag inte kommer att kunna åka med. Jag måste till akuten och vågar inte sätta mig i ett plan om jag håller på att få en allergisk reaktion.

Robban åker ändå och jag åker iväg till läkaren. Hon säger att det med största sannolikhet är nässelfeber som jag drabbats av. Det vill säga att blodkärlen i kroppen sväller upp och läcker histamin ut i kroppen. Det är kroppens egna ämne, men blodet tål inte det, så jag får alltså en allergisk reaktion. Av mig själv! Oftast vet man inte vad det beror på, men utslagen brukar flamma upp, vara någon timme för att sedan förvsinna och återkomma på någon annan del av kroppen. Så jag fick en salva och tabletter och beskedet att stå ut i en vecka.

När jag kom hem igen var det fruktansvärt tomt efter Robban och jag insåg att jag inte vill ligga hemma själv hela ledigheten och tycka synd om mig själv. Så jag satte mig på tåget till familjen i Karlstad, så fick de tycka synd om mig istället. Det har periodvis kliat fruktansvärt mycket under helgen och mina ben har vart fulla av utslag och prickar som kliat. Det har verkligen inte vart roligt. Men det var skönt att vara hemma i alla fall. Och så fick jag ju träffa den nya familjemedlemmen Moltas också.

Familjens nya familjemedlem Moltas

Moltas är familjens första och alldeles nya vovve. Han är en 9 veckor gammal Cavalier King Charles spaniel som har intagit hemmet och vunnit allas hjärtan. När jag kom dit hade han bara bott hemma i en natt, så jag fick verkligen vara med från början. Han är ju verkligen supergo och vill hela tiden ha närhet och kärlek. Det första som hände var att han hoppade upp i mitt knä och somnade gott, vilket kändes som ett gott tecken!